Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallis, J. P. R., Lyckan min motståndare; Dower, Kenneth Gandar, Det fläckiga lejonet, anmäld av Sven Barthel - Farrow, John V., Fader Damien, anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rade en färd till den nyligen av Livingstone
upptäckta sjön Ngami i Damaralandet. Han
accepterade genast Andersson som följeslagare.
Expeditionen mötte stora svårigheter och blev
delvis misslyckad, den nådde aldrig fram till
Ngami. Galton återvände till England, men
Andersson hade blivit tagen av Afrika och
beslöt sig för att stanna där. Med undantag
för ett kort besök i Sverige och England, där
han bland annat konfererade med Darwin,
blev han där också till sin död 1867.
Damaralandet i Sydvästafrika blev hans hemland. Han
ägnade sig med betydligt växlande framgång
åt handeln med boskap,strutsfjädrar och
elfenben och startade expedition på expedition mot
de inre, okända delarna av landet, kämpade
sig fram genom ständiga svårigheter av alla
slag, gjorde betydelsefulla geografiska
upptäckter och stora samlingar av fåglar och
insekter. Blev rik och fattig igen, inblandades
i diverse bråk och slutligen i ett negerkrig,
där han som hövding över damarastammarna
fick ena benet krossat i en batalj. Som invalid
ledde han sin sista expedition och dog och
begravdes i vildmarken. Dödsorsaken var
troligen blödande magsår.
Detta ganska märkliga livsöde har nu sent
omsider fått sin skildrare i professor J. P. R.
Wallis vid universitetet i Pretoria. Hans bok
är byggd på allt tillgängligt material, främst
Anderssons egna dagböcker. Det är en
berättelse om ständiga motgångar och missöden,
och det är berättelsen om en man med okuvlig
vilja och ständigt brinnande längtan mot det
okända, en praktisk romantiker, som kämpade
med gudarna och som trots allt då och då
avtvingade dem en dyrköpt gunst. En forskare
och horisont jägare, bergtagen av det
hemlighetsfulla Afrika. Symbolisk för Anderssons liv
är den scen då han äntligen — efter väldiga
svårigheter — står vid sina drömmars mål,
sjön Ngami, och efter det första ögonblickets
feber upptäcker att det inte är någon sjö utan
bara en vidsträckt sumpmark, som han till på
köpet råkat på under dess torraste period.
Wallis’ skildring är kanske en smula torr
och fantasilös, man skulle föredragit att få
litet mer av Anderssons egna anteckningar.
Men det är ett väldokumenterat verk, som
absolut bör läsas här i landet och återuppliva
minnet av ett namn, som länge har varit glömt
här hemma, men som i Sydafrika jämställes
med Livingstones. Sedan kan man ur
bibliotekens djup leta fram Anderssons egna
reseskildringar, ”Sjön Ngami” och ”Floden
Oka-vango”.
Kenneth Gandar Dowers bok handlar
också om en man, som blev bergtagen av
Afrika. Han kom flygande till Kenya för att
med ett spefullt leende titta på de
storviltjagande millionärernas paradis, eventuellt
skriva en bok om eländet, och på det hela
taget avslöja humbug. Han startar en safari
för att studera miljön ordentligt, drar ut
i vildmarken med bilkaravan och skjuter litet
storvilt, hela tiden vaksamt hånleende åt sig
själv och andra. Hans stil är av den
gäcksamma art, som är så vanlig hos
anglosach-siska skribenter, och som dels är till för att
bräcka läsaren, dels för att dölja författarens
allvar.
Men han råkar stanna kvar i Kenya och
kommer ut på nya expeditioner, Afrikas lukt
börjar bita sig in i hjärnan på honom, hans
ton blir allt mindre gäcksam och alltmera
gripen. Och så får han höra talas om det
fläckiga lejonet, som ska finnas i
Aberdare-bergen, en av Afrikas sista outforskade
hemligheter. Han ska utforska hemligheten och
startar en fångstexpedition som drar ut i
månader och år, han är bergtagen. Boken slutar
oavgjort, han har ännu inte fångat något
fläckigt lejon, men han ger sig inte, fällorna
står alltjämt gillrade i Aberdarebergen. Och
själv är han så fången som tänkas kan.
Det är en rättfram och öppen, trevligt och
skickligt skriven bok, ur vilken då och då
stiger aningen av en doft av något som
alltjämt är det hemlighetsfulla Afrika.
Sven Barthel
Hjältedyrkan
JOHN V. FARROW: Fader Damien — en
hjälte och de eländas vän. Översättning
av J. Lilliehöök. Hökerbergs. 5: 75.
Den 27 januari 1936 uppgrävdes under
infödingarnas protester och snyftningar stoftet
av de spetälskas helgon i Kalawao i
Hawaji-arkipelagen och fördes på en tremastad bark
hem till fäderneslandet Belgien.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
