Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Vintern är lång. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
VINTERN ÄR LÅNG
Ja, vintern är så lång. Domherrar skockas
och stänka blod på fönsterpostens snö.
Isblommorna på själens ruta flockas.
Och ett är visst: att det är svårt att dö.
Om syret tryter nu — är stunden inne? —
om lågan nu blir tynande och matt,
så fatta det, betänk det, sträva sinne:
på ljusan dag ska alltid följa natt.
Snöskorpan höljer slemmiga kanaler,
där katter dränkts och råttor snaskat kring
— som tiden skyler mord och världskabaler.
gör dem till lappri, bosch och ingenting . . .
Sårfebem steg i våra trötta kroppar.
Anskrämligt nära kom ett spökskelett
vår hårda sjukbädd, och ur kar av koppar
steg unken ånga av karbol och svett.
Munkavlen på, när patienten skriker!
Vår doktor är i läkekonsten slängd.
Ordning är prydnad. — Ljuset stryps och viker.
Men någon ropar, hes och utestängd.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
