Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- E. M. Forster: Elfenbenstornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
E. M. FORSTER
ELFENBENSTORNET
I litterär betydelse användes detta uttryck
första gången av Sainte-Beuve i en studie över
hans vän och samtida Alfred De Vigny.
De Vigny hade fört ett aktivt liv, men han
var reserverad och kräsen, tämligen överlägsen
och fallen för det mystiska, och när han skrev
ville han gärna draga sig tillbaka från
världens jäkt, buller, förvirring och futtighet för
att betrakta livet ovanifrån som en gud, eller
inifrån en fästning, där han själv kunde förbli
oskadd. För att beskriva denna hans
inställning lånade Sainte-Beuve från det religiösa
språket uttrycket le tour d’ivoire, det torn
dit poeten drar sig tillbaka avant midi, innan
striden nått sin fulla hetta. Uttrycket hade
under flera århundraden använts som en
symbol för jungfru Maria, och det förekommer
i Höga visan. Men Sainte-Beuve var den förste
som tillämpade det på litteraturen.
På sistone har det uppenbarat sig igen i
förringande bemärkelse såsom en synonym till
ordet ”escapism”[1]. Liksom de flesta ord som
sluta på -ism är ”escapism” ett färgat uttryck,
som på förhand dömer vad det utger sig för
att definiera. Det finns emellertid mycket som
talar för att man bör draga sig tillbaka från
världen, när det är frågan om 1939 års värld,
och om vi lidelsefritt önska diskutera en dylik
flykt tycks därför beteckningen
”elfenbenstornet” i den sainte-beuveska betydelsen vara
att föredraga. Den tar inte ställning till saken.
Finns det då något sådant som ett
elfenbenstorn? Och böra vi i så fall befästa och
förstärka det, eller skola vi försöka riva det?
Eller, för att uttrycka samma problem i andra
ord: kunna böcker utgöra en flykt från livet,
och böra de i så fall göra detta? Fly
författarna (alla eller somliga) från livet när de
skriva? Fly läsarna (alla eller somliga) när
de läsa? Och när vi här tala om ”livet”, vad
mena vi då med detta ofta missbrukade ord?
Ämnet förirrar sig in i filosofien, och även
in i politiken, men huvudfrågan är litterär:
böckernas rätta uppgift.
Låt oss börja med en generalisering över
den mänskliga naturen.
Människan är ett djur, men ett underligt
sådant. Hon äger hjordinstinkten och bildar
beredvilligt stammar, grupper, nationer. Men
till skillnad från andra djur som leva i flock
har hon dessutom en drift till ensamhet.
Följaktligen är hennes uppförande fullt av
motsägelser, och hon råkar lätt i förvirring —
såsom i det fall vi nu undersöka. Hon vill vara
ensam även när hon känner sig i form. Detta
är en av olikheterna mellan människorna och
hönsen. En höna vill bara vara ensam när hon
känner sig dålig. När en höna drar sig undan
[1] Detta ord, bildat av escape, fly, är verkligen
svårt att ersätta med en lyckad svensk synonym. Vi
behålla det här sedan vi härlett det och göra det
så mycket hellre som ordet på sistone i likhet med
t. ex. ”highbrow” nästan fått karaktär av en flitigt
använd fackterm, som den litterära publiken även i
Sverige kan behöva göra sig förtrogen med.
Red:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 22:43:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-3/0031.html
