Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- E. M. Forster: Elfenbenstornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en och annan blodig näsa, inte i ett torn, där
han bara blir tråkig.
Ju mera man läser, desto mindre kan man
generalisera över den skapande impulsen. Det
är tydligt att Fielding och i stor
utsträckning även Chaucer och Shakespeare icke voro
”escapister” och att de icke stängde sig ute
från världen när de författade, vare sig
medvetet eller omedvetet. Och det är tydligt att
Marcus Aurelius, Wordsworth, Shelley, Proust
stängde sig ute. De behandlade samtidens
problem, men de sågo dem genom isoleringens
slöja. Det enda man kan göra är att peka på
dessa två sorters författare, de utåtvända och
de inåtvända, och att säga att de förra sällan
gå in i sina torn och att de skriva dåligt
när de göra det, medan de senare skriva bäst
i sina torn.
Man kan inte generalisera över läsarna
heller, och jag skall därför endast antyda min
egen erfarenhet. Jag märker att när jag läser
för att skaffa mig upplysningar befinner jag
mig inte i något torn: jag behåller kontakten
med yttervärlden och sammanställer vad jag
läser med vad jag vet om den. Om jag läser
om Kina tänker jag på vad jag vet om Kina.
Men om jag å andra sidan läser skönlitteratur,
då är jag i ett torn, innestängd med författaren
och medveten endast om honom.
In Xanadu did Kubla Khan
A stately pleasure dome decree —
Dessa ord komma mig icke att tänka på Kina.
Allt jag är medveten om är Coleridges
fantasivärld. Jag har flytt med honom från
yttervärlden. Och om min erfarenhet är allmängiltig
följer härav att litteraturen ibland är en flykt
för läsaren liksom för författaren, och ibland
inte är det. Är ni avstängd från världen när ni
läser? Kan ni höra när det ringer till
middag? Kan ni höra telefonen? Dessa frågor äro
icke alldeles onödiga, ty det finns olika grader
av absorbering. Det extremaste fallet är
Archimedes, som var så absorberad av ett problem
att han vägrade att besvara de frågor, som en
romersk soldat riktade till honom, och därför
blev dödad.
Det finns för övrigt en nära till hands
liggande invändning som måste bemötas, och
det är: ”O, så själviskt! Den författare eller
läsare som stänger sig inne är en förrädare
mot samhället.” Svaret härpå är: ”Alldeles
riktigt. Men det är likaledes sant att samhället
är själviskt, då det för att befordra sin egen
effektivitet agerar förrädare mot den sida av
den mänskliga naturen som får sitt uttryck
i ensamheten. Om man besinnar all den skada
samhället ställer till med i våra dagar, så har
det ingen rätt att börja en moralisk
stenkastning.” Och vi kunna också svara att individen
kan vara självisk på två sätt och att om han
är självisk på det riktiga sättet vinner han
en liten seger inte bara för sig själv utan även
för andra individer över hela världen. Det är
en felaktig själviskhet att ropa: ”Oj, oj, hur
skall det gå med mig om det blir krig eller
om jag förlorar mina besparingar?” Det är
en riktig själviskhet att ropa: ”Store Gud, jag
ville hellre vara en hedning uppfödd i en
utsliten tro”, därför att här sker flykten in
i poesien och belyser en väg som andra kunna
följa.
Låt mig slutligen åter påminna om Miltons
livsöde. Milton var långtifrån en fulländad
karaktär. Prudentlig och bitter som han var
skulle man aldrig ha valt honom till sin vän.
Men han utförde konststycket att stiga ner
från sitt torn och att återvända till det, och
han gjorde det med en inre övertygelse som
gör honom till en förebild för vår ras. Milton
delade på sig; och människans förnämsta plikt
består i att dela på sig. Vi äro här på jorden
icke för att rädda oss själva och icke för att
rädda samhället, men för att försöka rädda båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 22:43:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-3/0039.html
