Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. M. Forster: Elfenbenstornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En skrämd Wordsworth skulle inte ha fått
syn på havsgudarna, som däremot mycket
väl kunna uppenbara sig för en indignerad
Wordsworth. Han och hans läsare ha valt
den legitima reträttvägen. ”Escapism” efter
dessa linjer kan försvaras.
Mystikerna äro ändå bestämdare i sin åsikt.
De anse att flykten är nödvändig och vår enda
plikt. ”Låt oss fly till vårt älskade
fädernesland”, råder Plotinus, och definierar
fäderneslandet som ”där, varifrån vi kommit, och där
Fadern är”. Vi komma dit icke genom att
flytta fötterna från land till land utan genom
att ”vägra att se”. Vi draga oss tillbaka i oss
själva och anstränga vår syn till dess vi få
en glimt av den inre vision som är människans
förstfödslorätt. Plotinus tror alltså icke endast
att individen är verkligare än samhället, utan
att han är den absoluta verkligheten. Men
skälet till Plotinus’ flykt är detsamma som
Wordsworths: utledsenhet och icke fruktan.
Till slut några sammanfattande
anmärkningar.
Hur man rent praktiskt skall uppföra sig kan
man endast lära genom kontakten med sina
medmänniskor, men då det gäller mystik,
abstrakt tänkande och självständig
kontemplation av händelser, då behöva vi utan tvivel
ensamheten. Mystiken är icke populär för
ögonblicket, och det abstrakta tänkandet gillas icke
heller något vidare. Men den självständiga
kontemplationen av händelser är vad varje socialt
tänkande person anser sig böra eftersträva. Vi
vilja alla veta i vilken riktning kulturen
utvecklas, huruvida det nuvarande ekonomiska
systemet kommer att bestå, huruvida
flygningen skall förvandla världen plötsligt eller
gradvis, och så vidare — men i dagliga livet
stå vi så mitt uppe i allt detta att vi icke
kunna koncentrera oss på det ordentligt. Vi
önska därför draga oss tillbaka för att
uppföra oss som om allt detta icke angick oss,
och då få vi större möjligheter att se hur det
verkligen förhåller sig med dessa ting.
Vad sedan författarna beträffar vill jag inte
överdriva mitt påstående. Vissa författare
— såsom Milton, eller Matthew Arnold, eller
Proust, eller Henry James, eller Siegfried
Sassoon — verka som om de voro tvungna
att fly från världen innan de kunde skildra
den. De ha stängt in sig, andligen och kanske
också kroppsligen. Man är därför frestad att
säga att innan en författare har flytt undan
kan han inte skapa. Detta är troligen sant
när det gäller meditativt eller analytiskt
författarskap. Men det finns böcker som verka
som om de hade författats mitt i det stora
vimlet — till exempel Chaucers ”Canterbury
Tales” och en hel del av vad Shakespeare
skrivit. Chaucer och Shakespeare pulsera av
det liv som kommer icke genom
kontemplation utan genom fritt umgänge med
människorna. Fieldings ”Tom Jones” är ytterligare
ett exempel härpå, och ett intressant exempel,
ty Fielding har prövat båda metoderna. De
flesta av hans romaner surra av vardagslivets
angelägenheter, men i början av varje bok
har han ett filosofiskt kapitel, då han drar
sig tillbaka i sig själv och försöker meditera.
Dessa inledningskapitel äro avskyvärda att
läsa — otäcka små träaktiga utvikningar som
icke föra någonstans och som stänga oss ute
från den uppsluppna munterhet och den
oförblommerade sinnlighet som den övriga
romanen består av. Vem önskar läsa vad Fielding
tycker om Girigheten eller Teatern när man
kan få höra hur Molly Seagrim slogs på
kyrkogården, så att de andra slinkorna ramlade
kors och tvärs över gravstenarna? Det är här
som Fielding är bra, och han kan också ge
oss Sophia Westerns mildhet och humör. Men
han kan icke reflektera, därför att han icke
har något reflekterande sinne. Hans plats är
på en krog i västlandet bland öltunnor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
