Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck : Brev från Finland - Anmälda böcker - Huldén, J. J., Janne Stubb söker en väg - Söderhjelm, Martin, Notis i tidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
MIRJAM TUOMINEN
de båda ungdomarna här ovan. Han är en
mogen och erfaren man, känd i den
finlandssvenska tidningspressen som en av dess
mest välslipade och uddiga pennor. I
romanen ”Janne Stubb söker en väg” har han med
tydlig personlig bakgrund skildrat en
bondpojke, ”som ville arbeta sig upp ur den
hopsnörda säcken”. Det är en bildningskamp,
som i vår litteratur tidigare inte funnit någon
skildrare, fastän det finns övernog av stoff.
Huldén skriver raskt, kraftfullt och
personligt. Någon sammanhängande inre
utvecklingslinje håller han inte: hans bok består av
en räcka scenbilder, dramatiska och
slagkraftiga i stilen. Där finns också en saft och
humor som är sällsynt hos våra författare.
Ett rent tekniskt felgrepp har Huldén
emellertid begått, då han velat få med
tidsbak-grunden: det blir en repetitionskurs i historia,
som inte inkomponerats i den övriga
skildringen.
Martin Söderhjelm, som i fjol
debuterade med den starka novellsamlingen ”Vägen
ut”, har uppmuntrad av framgången skyndat
sig att ge ut en ny samling: ”Notis i
tidningen”. Det hade varit bättre om han lugnat
sig litet: ingen av dessa noveller når upp
till debutbokens standard. Det utesluter inte
att man också här lägger märke till
Söder-hjelms tekniska säkerhet och hans förmåga
att ge en egen nyans åt en kylig och skeptisk
livsöverblick, som är rädd att blotta den
sårbarhet och medkänsla som i själva verket
inneligger i den. Att han skall komma igen
med starkare och helare uttryck för sin
begåvning får man ta för givet.
Vilka härliga uppslag vårt lands förflutna
ger en fantasifull författare visar hertigdömet
Flüstringens hovkrönikör Harald Hornborg
i sin prisroman ”Ödemarksprästen”. Han för
oss till sjuttonhundratalets finska ödemarker,
där bönderna ännu äro halvt förvildade,
prästerna försupna och adelsmännen äventyrliga
krigsbussar. Hans bok har en ödslig och
primitiv stämning, skrocket och vidskepelsen
tassar på tysta fötter, ensamheten och
själanöden kramar människorna. Men den är
samtidigt mycket ojämn: bland verkligt starka
och intensiva tavlor finner man rena rama
rövarromansklichéer.
Ytterligare kan man nämna Helen AF
Enehjelms bok ”Cypresstunneln”. Där finns
många fina och förtjusande sidor, stilistiskt
fyndiga och mjukt känsliga, speciellt i
skildringen av två systrars vänskap, men länge
dröjer det inte förrän romanen glider ned i
en älsklig flickboksatmosfär. — En ganska
rolig Helsingforsroman var pseudonymen
Lars Dolls ”Getingboet”, vars fasta punkt
är en restaurang som för några år sedan var
ett mycket populärt tillhåll för den artistiska
och halvartistiska världen. Där finns kvicka
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
