Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck : Brev från Finland - Anmälda böcker - Ruin, Hans, Väl mött, Europa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN FINLAND
och slagfärdiga partier, och där finns en
människoskildring, som i ett par fall når utöver
det acceptabla. Men inte heller kolportaget
behöver man helt och hållet undvara. —
Historisk bakgrund har Lulllp
Woldstedt-Buchs roman från vår ofärdstid, ”Landet
som är vårt”. Den är välskriven och lättläst,
men knappast heller något mera.
#
Det finns inte det ringaste skäl, säger
Bene-detto Croce i någon av sina essayer, att
tillerkänna en sonettsmidare diktarrang och
vägra att bevilja den åt dem som ha författat
Summa theologiae eller skildrat
peloponnesiska kriget. Man behöver inte välja så
exklusiva exempel som Croce för att förstå, att
den diktande anden inte behöver vara
bunden vid de vedertagna formerna av
”skönlitteratur”. Jag tänker här närmast på Hans
Ruins bok ”Väl mött, Europa!”. Det finns
en långt djupare och mera temperamentsfull
konstnärlighet i denna filosofiska och
kulturkritiska reportageresa till Sydamerika och
Europas ödescentrum än i de flesta av de
diktsamlingar och romaner som sett dagen
samtidigt med den.
”Väl mött, Europa!” är en fortsättning av
den essayistik med vilken Ruin vann en så stor
framgång i ”Gycklare och apostlar”. Han har
en förmåga att ge pulserande liv åt sina
bilder och reflexioner, som är sällsynt bland
humanistiska skriftställare. Här färdas han
med diktare från olika länder till en
Pen-kongress i Buenos Ayres och det är en resa
som ger honom anledning till många
djupdykningar i olika riktningar. I slutet av boken
förrättar han humanistisk vapentjänst genom
att se vad som sker bakom det som synes ske.
Varmt och vältaligt ger han uttryck för sin
tro på de goda och livsvärnande makternas
oförstörbarhet trots tidens brutalitet och den
isande bilden av framtidens robotansikte.
Genom sin pej;spektivrikedom och sin
fördjupade aktualitet är Ruins nya bok ett av de
bästa rekommendationsbrev finlandssvensk
humanism i dag kan önska sig.
Diktarrang bör också utan vidare
tillerkännas vår ljushårige och blåögde globetrotter,
skaldesonen Håkan Mörne. Han har med
sina berättelser från Lofoten, nordligaste
Norge och Petsamo i ”Väderbitet sagoland”
gett oss en av sina allra bästa reseböcker,
frisk och saltstänkt, lärorik och
underhållande. Arktisk asketism kan ha en många
gånger större tjuskraft än tropiskt överflöd
och ingen har med uppriktigare hängivelse
än Mörne uppfattat denna tjuskraft.
Omedelbart och trevligt umgås han med människor
och hans skildringar av landskap och hårt
vardagsslit har en kärv resning.
Vill man ännu ta fram något i den
finlandssvenska bokfloden, så kan man stanna vid
den unge historikern S. R. Malmströms
biografi över kejsarinnan Dagmar, prinsessa av
Danmark och en av Finlands uppriktiga
vänner i Ryssland under ofärdstiden. Malmström
ger en färgrik och väldokumenterad skildring
av hennes och kejsarfamiljens öden mot en
politisk bakgrund.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
