Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Plisnier, Charles, På falskt pass, anmäld av Artur Lundkvist - Thulin, Sven, m. fl., Bland professorer och studenter, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
riets ofelbarhet. Tvärtom har de överallt
åstadkommit tvivel och förvirring; och sålunda
synes dessa offer ha skadat saken mer än de
gagnat den.
Slutligen bör framhållas att det inte är
agitationens utan konstens medel och metod
som kommit till användning i boken.
Artur Lundkvist
Uppsalaminnen
Bland professorer och studenter.
Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och
andra. Under redaktion av
SVEN THULIN.
Lindblads. 9: 50.
I den serie uppsalaminnen som det
lind-bladska förlaget ombesörjt föreligger nu en
tredje del, avsedd att tills vidare förbli den
sista. Det är egentligen skada, ty det torde
alltjämt finnas gott om kvalificerade
bidragsgivare och massor av outnyttjat material. De
tre ståtliga och innehållsrika volymerna ha
dessutom berett varje gammal uppsaliensare
så mycken glädje och ingivit honom så stark
mersmak att det är svårt att resignera inför
den högt förtjänte redaktören, magister Sven
Thulins obevekliga: hitintill men icke vidare.
Inte desto mindre har man alla skäl att vara
tacksam för vad som bjudits, och den nya
delen står i allo på samma höjd som sina
föregångare. Det kan naturligtvis inte undgås, att
även likgiltiga och bagatellartade bidrag eller
sådana som bara uppehålla sig vid en snävt
begränsad erfarenhet och människokrets
insmyga sig i ett verk som detta. Beställda
artiklar kunna inte gärna tillbakavisas, och
särintressen måste alltid komma att göra sig
gällande. Men i stort sett är det centrala
personligheter och väsentliga upplevelser som skildras.
Det bör vara en grundfordran att så sker, men
de bidrag som inte uppfylla den äro inte flera
än att de lugnt kunna förbigås med tystnad.
Pontus Wikners förandligade filosofgestalt
skymtar i kontraktprosten Bohlins minnen, som
inleda den nya delen, och den avslutas med
den unge trettiotalsskalden Karl Gustaf
Hilde-brands tal till 1936 års recentiorer. Från
1870-talet fram till vårt eget årtionde sträcka sig
alltså de här samlade minnesbilderna.
Tyngdpunkten har förlagts till decennierna kring
sekelskiftet, och det är då självfallet att skedets
stora, ledande humanister tilldragit sig det
största intresset. I en föregående del hade en
rad författare tecknat Harald Hjärnes mäktiga
och imposanta profil. Här är det hans
jäm-börding Henrik Schiick, litteraturhistoriens
nestor och facile princeps, som skildras med
djup beundran och förståelse av Tor Andræs
och Torsten Fogelqvists lysande pennor. Den
förre säger rentut, att Schiick betytt mera för
utvecklingen av hans vetenskapliga håg och
inriktning än någon annan akademisk lärare.
Den senare förklarar Schücks impopularitet
i vissa kretsar med en enkel hänvisning till
dennes sarkastiska spiritualitet och barska
ovilja mot snobberi, lättja och pretentiös
virrighet, och den förklaringen räcker bestämt ett
långt stycke. Både dessa författare och Ture
Nerman samt rektor Gideon Danell ha
dessutom vackra, roliga och varmhjärtade saker
att berätta om den oförliknelige läraren och
nordisten Adolf Noreen, medan den gamle
grecisten O. A. Danielssons nobla
lärdoms-huvud blickar oss till mötes i några av
professor Gunnar Rudberg finkänsligt valda och
kommenterade brev. Till de stora
humanisterna är man väl också benägen att räkna
Nathan Söderblom, vars trollmakt över
sinnena man spårar i friherrinnan Greta
Lager-felts gripna minnesanteckningar, och vars
arbetsfyllda professorsår i Staby prästgård
initierat och levande skildras av ingen mindre
än hans efterlevande maka. Själva
krigsdecen-niet får en kanske något överraskande
belysning i Karl Asplunds och Ragnar Josephsons
utomordentliga artiklar. Det medförde
nämligen ett slags renässans för den estetiska
forskningen, och kring Schücks, Roosvals och
Hahrs lärostolar flockades nu inte bara två
yngre litteraturforskare av verkligt format:
Carl Santesson och Johan Nordström, utan
också en rad unga konsthistorici, utom
författarna själva Carl R. af Ugglas, Henrik
Cornell, Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Erik
Blomberg, tillfälligt även Pär I^agerkvist, vilka
alla blevo bemärkta poeter och författare.
Lek
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
