Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Plisnier, Charles, På falskt pass, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
är av intresse i hans nu översatta bok om
internationella revolutionärer. Hans sätt att
skriva är enkelt och direkt, icke olikt en
muntlig berättelse. Han visar stor känslighet för
människor; han skildrar i första hand
människor, endast i förbigående de händelser vari
de spelar med; och han beskriver hellre
ansikten och rörelser än återger diskussioner. Han
äger en ömsint förståelse för de revolutionära
ödenas mänskliga innebörd som står i
egendomlig kontrast till dessa revolutionärers eget
järnhårda betvingande av alla individuella
känslor. Det är en kontrast som kan tänkas ha
tillkommit för den litterära effektens skull;
men denna känslighet är dock betecknande för
Plisnier, som alltid under sin revolutionära
uppenbarelse synes ha gömt en elegisk diktare.
Hans bok förmedlar bekantskap med en
säregen värld där alla perspektiv förskjutits, en
livsdimension som paradoxalt avviker från den
vanliga. Det är i själva verket berättelser om
hjältar, vars heroism är lika fascinerande som
skrämmande. De hänger sig åt en absolut
s j älvuppgivelse, en ofta förnedrande
självutplåning, som inte ens ryggar för att framstå
som förräderi mot själva den idé de tjänar.
Resultatet är det enda som betyder något, inte
enskilda liv eller ideal, inte heller sanning eller
personlig övertygelse. Dessa revolutionärer är
inte bara vår tids fanatiska jesuiter, utan ofta
även ett slags blodfläckade helgon som gjort
tron på det kommunistiska världsriket till sin
religion.
Berättelserna handlar närmast om konflikter
mellan de sanna revolutionärerna och de
halv-gångna eller svekfulla. Överklassflickan Pilar
från Madrid, för vilken revolutionsarbetet är
en raffinerad stimulans, ställes i motsats till
den anarkistiske lantarbetare hon lever
tillsammans med, en storslaget rätlinig terrorist, för
vilken inte ens kärleken kan bli annat än ett
slags ovidkommande musik. Ditka, den unga
bulgariskan, som likt en flamma av lidelse och
skönhet drar genom landet med sin agitation,
blir infångad av polisen, får livskraften bruten
och brösten bortskurna, under det hennes
älskare ömkligen flyr och lämnar henne i
sticket. Italienskan Carlotta konspirerar mot
fascistväldet och dödar själv den man hon
älskar när han blivit avslöjad som förrädare.
Kamrat Jegor, Sovjets representant i skinntröja
och i frack, hjälten från oktoberrevolutionen,
som offrat sitt musikaliska konstnärskap för
den revolutionära saken, bringar slutligen ett
offer som innebär något långt svårare än att
blott avstå från livet. Anklagad i en av Stalins
förräderiprocesser påtar han sig de svartaste
brott som han aldrig begått, ty han tror på
betydelsen av att partiet alltid får rätt, även
när det misstar sig. Myten om Kominterns
ofelbarhet får ej fördunklas av något tvivel,
ty Komintern är världsrevolutionens grundval
som icke får rubbas, den högre sanningens
enda instrument för vilken varje mindre
sanning måste offras.
Berättaren, den förutvarande agitatorn,
uppreser sig i sitt innersta mot detta grymma
offerväsen, detta fördolda martyrskap; men
han kan ingenting göra, kan inte hejda den
väldiga revolutionsapparaten som blint rullar
fram över människoliv. Han är slagen, han
står utanför gemenskapen, han delar inte
längre de andras tro på kommunismen som
företrädare för Andens rike. Han står dock
alltjämt lika gripen inför dessa orubbliga
hjältar och övermänskliga helgon; och han
frågar srg: ”Har i själva verket idealet, dess
art och uppenbarelseform någonting att betyda
i förhållandet människor emellan, eller är det
inte endast den hemliga och djupa känsla, som
kommer oss att sträva efter idealet, som har
någonting att betyda? I det ögonblick jag
mest beundrade dessa mänskliga varelser som
mitt bland jordens alla pesthärdar lidelsefullt
hängav sig åt striden, eller rättare sagt i det
ögonblick jag fascinerad av deras hjältemod
rycktes med av dem, såg jag det ljus som jag
misskänt och flytt bli uppenbarat för mig.”
Detta förefaller vara ett farligt
uppfattningssätt, ett offrande åt en handlandets mystik,
som kan leda till urskillningslös hjältedyrkan.
Även fascismen kan ju uppvisa hjältar och
självförnekande fanatiker. Alla hjältar är dock
på något sätt abnorma och skrämmande, icke
fullt mänskliga och därför i en viss mening
overkliga. Deras existens kan endast
rättfärdigas av en hög strävan mot ett alltigenom
önskvärt mål. Frågan blir emellertid om ett
sådant mål kan nås med mer eller mindre
grymma och orättfärdiga medel. Vad beträffar
de eventuellt oskyldiga offer som Komintern
och Stalinregimen krävt och fått, så har de
uppenbarligen inte varit ägnade att stadfästa
tron på det kommunistiska revolutionsmaskine-
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
