- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1939 Årg. 8 Nr 4 /
245

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

konstverket, som är fullkomligt rättslöst,
utlämnat på nåd och onåd åt okunniga,
vårdslösa och i värsta fall vansinniga människor.
Det finns ingenting i lagen som förbjuder en
enskild person att klippa trasor av en
målning eller hacka makadam av en skulptur,
heta så konstnärerna Rembrandt eller
Michel-angelo. Ingenting hindrar honom att sälja
konstverk som han köpt, och han har ingen
skyldighet att till konstnären eller någon
myndighet rapportera vem köparen är.
Konstnären som i allmänhet säljer sina verk på
utställningar och i butiker vet mycket snart inte
var hans andes barn äro inkvarterade, och det
är mera en slump om han någon gång i livet
får återse dem. Hans verk äro varor, dömda
att vandra ur hand i hand och rådbråkas för
att slutligen i många fall förslitas och förintas.

Det måste för konstnären vara en
individuell tragedi att förlora sina verk ur sikte
och till sist ur minne, att inte kunna
överblicka sitt livsverk (ty hur många få uppleva
en representativ retrospektiv utställning?), att
ständigt behöva känna oro och längtan efter
sina skapelser. Eller är konstnärslynnet icke
sådant, är det endast alstrande och icke
samlande? I så fall uppträder genast menigheten
och pockar på sin rätt. Har samhället råd
att utlämna den bildande konsten åt en
värnlös strid mot privat godtycke, ansvarslöshet
och likgiltighet, en strid i vilken en mycket
stor procent går under? Varför tar det inte
lärdom av konsthistorien? Denna är nämligen
till stor del en polistjänst som har till
uppgift att uppspåra rymlingar och återföra
hittebarn till deras rätta ursprung. Vi veta alla
hur bristfällig denna polistjänst måste bli,
vilken förvirring som härskar i det
konsthistoriska materialet och vilka i allt sitt
skarpsinne tvivelaktiga konstruktioner som byggts
upp för att ersätta förlorade historiska
vittnesbörd. Var dag som går läggas nya lager
till detta material, och förhållandet tycks en

gång för alla vara accepterat som en
obönhörlig naturens ordning. Medan varje
nummer av den obskyraste tidskrift, varje
prospekt om tvättmedel och patentmediciner
uppsamlas och katalogiseras med gravitetiskt
allvar, glider dagligen betydande konstverk
ännu ett steg längre på glömskans och
förstörelsens väg. Så logiskt arbetar kulturen.

Detta var blott en meditation över en
underlig tingens ordning. Det är i detta fall
lättare att spörja än att svara. Man vågar endast
i största allmänhet säga att en bättre rapport
mellan å ena sidan konsthistorikerna och
museerna, å andra sidan de levande konstnärerna
borde kunna upprättas.

Konst i mars

Mars var en ovanligt livlig konstmånad. I
Konstakademien utställde den gamle, alltjämt
oerhört vitale Axel Sjöberg sitt livsverk. Det
var en imponerande, uppbygglig utställning,
som gick publiken förbi och knappast
avvann kritiken mera spaltutrymme än som
brukar ägnas vilken som helst separatutställning.
Det är omöjligt att bedöma denna
konstnärs-gärning utan att ta med den nästan heroiska
mänskliga insatsen i beräkningen. Sjöberg
har huvudsakligen målat Stockholms yttre
skärgård vintertid och Norrlands fjälltrakter.
Hans manliga temperament dras till den
orörda, stolt människofientliga naturen och
han har inte skytt några ansträngningar
att komma den inpå livet. Detta måleri är ett
epos diktat av en enstöring och sportsman.
Närmast kan det jämföras med Osslunds. Det
har inte den finess Osslund har när han är
som bäst, men man skall ha förirrat sig ganska
djupt in i estetisk gourmandise och
spetsfundigheter för att undgå att gripas av denne
ensamme, hängivne mans storslagna
natursyner, som så ofta hämtats hem med
frost-bitna händer och stormpiskade ögon.

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 20 23:13:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-4/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free