- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1939 Årg. 8 Nr 4 /
270

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: En ballong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARGIT ABEN1US

proportion mellan själsanlag och kroppskrafter
aldrig har orkat skriva någon hel bok och
eventuellt inte ens i framtiden kommer att
medorka detsamma. — Just med hänsyn till
dessa stipendiaters allmänna svårighet att
försörja sig, bör som sagt summan inte vara för
knappt tilltagen, och den bör utgå på livstid.
Överhuvudtaget vore det meningen med dessa
kulturbefrämjande eller stödjande belöningar
att de skulle delas ut lite oregelmässigt och
i tysthet och gärna på ett spirituellt och
poetiskt vis: ligga under kudden en morgon
i kuvert med lack på, hänga i julgranen och
dylikt. Ingen slags pressreklam borde
förekomma i sammanhanget — en sak som man
dock inte bör hålla för rigoröst på. Men i fråga
om just den sistnämnda belöningen är
diskretion i pressen ett oeftergivligt villkor.
Ingalunda av glädje över själva summans storlek,
men av rena chocken — det måttlösa, det
ofattbara, de helt och hållet ändrade
levnadsutsik-terna och så offentligheten — kunde det annars
hända att den geniala personen plötsligt avled.
Det vore inte roligt varken för donator eller
oss andra att en vacker dag läsa följande notis
i pressen: ”Dödsbudet kommer så mycket
smärtsammare som den avlidne blott för ett par
dagar sedan blivit utsedd till innehavare av
livstidspensionen för improduktiva genier.” —
Ungefär i samma humanitärt kulturella anda
kunde Kåsör- och kåsös-recensentförbundet
donera till: vistelse å vilohem för recensenter
som genom fåfängt lyssnande efter nya toner
i dikten eller annan överdriven samvetsömhet
åsamkat sig opasslighet eller insomnia.
Stipendiet utanordnas i januari. — Men på grund av
medlemmarnas fåtalighet inom just denna kår
är det att frukta att fonden blir ganska minimal
och av föga nytta. Tanken får kanske ställas
på framtiden, då ju kårens medlemsantal
glädjande nog tycks befinna sig i stadig tillväxt.

Andra förslag vore ett par av exklusivt
akademisk natur. ”Föreningen för skånska snillens

sammanhållning” kunde donera åt: uppsvensk
forskare, hederlig och vänlös, vars verk
företer drag av äkta snille trots att han bevisligen
aldrig besökt Lund. — De uppsvenske finge
däremot ge åt någon inom sina egna led som:
oaktat den akademiska formens oklanderliga
torrhet i någon undsluppen not eller bisats
visar spår av ett nästan personligt själsliv. —
Dessa belöningar, som snarast skulle ha
karaktären av ideell uppmuntran, borde inte utdelas
i form av slitna och tummade porträtt av
Gustav Vasa, utan snarare i form av små
skådepenningar eller en medalj, blankpolerad
och skön och försedd med en lysande inskrift.

Ballongen, som en bra stund hade uppfört
sig nästan barnsligt lekfullt, började nu segla
mer majestätiskt. Vi hade nämligen kommit
ifrån de privata områdena och befunno oss
inne på det statliga och allmänna. Vad som
plågar och skadar mest på det litterära
området, tänkte vi energiskt, är ändå den
förkrossande mängden av habila och vardagsvackra
produkter. Eftersom recensenterna tappat
greppet om floden får staten inskrida. Men hur en
kommitté — med uppgift ”att bereda lönande
försörjningsmöjligheter åt personer som av
misstag och utan kallelse råkat in på den
skönlitterära banan” — skulle fungera, må Gud
allena veta. De första som borde beredas
tillfälle till annan lönande verksamhet, vore i varje
fall skribenter som sakna stil, detta ord taget
i vidaste och djupaste bemärkelse, därnäst alla
som sakna innehåll.

Medalj bör utdelas åt: den
Söndagsbilage-redaktör eller Veckotidningsredaktris, som en
(säger en) gång under sin bana infört en
konstnärligt värdefull novell av okänt eller
misskänt märke. — Då medaljen i fråga med
säkerhet torde komma att stå vakant, bör den
innestående summan med ränta på ränta så
småningom skänkas åt: framtidsförfattare som
vägrar att bidra till den skönlitterära
avdelningen i sagda publikationer.

270

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 20 23:13:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-4/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free