Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Hedberg: O, ungdom, ungdom då man än ej valt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0, UNGDOM, UNGDOM DÄ MAN ÄN EJ VALT!
serad, passar pojkar från 11 till 13 år.” —
”Medelgoda sagor, tycks roa flickor i
10-års-åldern.” Medan man efter höga föredömen
sålunda kämpar med barnboksbedömandet,
inställer sig ett pennan hejdande tvivel: Om
anmälaren vill verka mogen, så vill nog Lisa
och Sven det också, och i ännu högre grad.
På sin höjd tioåringarna komma att åtrå
den för elva—trettonåringar anbefallda boken.
Tvivlet fortsätter av farten. Vem borgar för
att de ungar jag frågar äro födda att leda
sina jämnårigas smak, eller ens att deras
smak är typisk? Olle Holmberg och Sten
Selander ha lika stor anledning att styrka
sina domslut med hänvisningar till
allmänheten : ”Bankdirektör Sörensen tyckte att ’Stora
famnen’ var en utmärkt roman. Han har sovit
bättre de sista nätterna tack vare den.” —
”Herr Önnemo i Konsum ansåg sig kunna
på det varmaste anbefalla Gustaf-Jansons bok,
boken som gör glad jul.” — Vart vill man
komma? Genom kollegiet efterlyser man det
litterära värdet, klassen, representerad av Lisa
och Yngve, fastslår ett godtyckligt
underhåll-ningsvärde.
Men barn äro ju blott vuxna på ett tidigare
stadium. Det tidiga stadiet har sina företräden.
”0, ungdom, ungdom då man än ej valt!” Det
är då för det första synd, att genom den
onödiga uppdelningen i pojk- och flickböcker
förtarvliga valets tjusning redan vid ingången
till vallokalen. Att flickor tycka om att höra
om pojkar är lika säkert och lika legitimt som
att pojkar intressera sig för flickor.
Erkännandet kan sitta långt inne, men det har ju
sina särskilda orsaker, den förr så klädsamma
kvinnliga blygsamheten och den fortfarande
på sina håll så uppskattade manliga
drull-puttigheten. Serien De odödliga har sluppit
ifrån könsbestämningen, antagligen i enlighet
med Goethes anvisning: ”Und jene
himm-lischen Gestalten, sie fragen nicht nach Mann
und Weib.” På ett par av dem bör emellertid
själva titeln: ”Unga kvinnor” och ”Stora syster”
tjäna till varning. Spänningen åstadkommes
i dessa båda böcker medelst scharlakansfeber,.
i båda fallen ådragen av den sköna och ytliga
systern vid ett av den övriga syskonkretsen
som olämpligt ansett besök hos en
uppkom-lingsfamilj. Sjukdomsperioderna avbrytas dock
av trevligare händelser, och miljöskildringen
ger goda inblickar i mitten respektive slutet
av adertonhundratalets borgerliga liv. — Om
det är sundare fröjder Cooper bereder sina
läsare i ”Hjortdödaren” och ”Den siste
mohikanen” och Jules Verne i ”Kapten Grants
barn” är väl en smaksak. Faktum är att
lagerkransarna sitta stadigare på Coopers och Jules
Vernes huvuden än på Alcotts och Turners.
”Pieter Maritz” går däremot inte att sluka
restlöst. Så osmaklig som det koncentrat av
råhet och sentimentalitet, vilket gick under
benämningen ”Den unge boerhjälten”, är den
fullständiga skildringen långtifrån. Serverad
i oavkortat skick är den en glänsande,
åskådligt berättad krigshetsarhistoria, vari en spion
glorifieras som hjälte. Ett oavbrutet dödande
ackompanjeras av oavbrutna
fredskärleksför-klaringar; blodet och de döda äro lika
angenäma att röra sig ibland som hallonsaft och
tennsoldater. Ett stickprov på August
NlE-MANNs framställningskonst är inte ur vägen..
För att imponera på zulukungen visar honom
en tysk missionär en bok med bilder från
tyskfranska kriget och övergår därefter omedelbart
till att omvända honom från hans aggressiva
krigiska sinnesförfattning till den milda lära
som är rådande i Europa, enkannerligen i
missionärens hemland. Zulukungens logik har
emellertid ännu icke hunnit förvirras av alltför
många tyska predikningar: ”Boken handlade
om krig mellan tyskar och ett annat folk. Och
ditt folk är kristet. Hur kommer det sig då att
det för krig?” frågar han. Och missionären
svarar: ”Mitt land drog ut i kriget, emedan
det måste försvara sig mot sina fiender. Mitt
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
