Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Hedberg: O, ungdom, ungdom då man än ej valt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTH HEDBERG
0, UNGDOM, UNGDOM
DÅ MAN ÄN EJ VALT!
Några nya barn- och ungdomsböcker
Ungdomens litteraturval följer inte riktigt
samma linjer som de vuxnas. Jo, i ett
avseende, det övervägande flertalet även av
ungdomsböckerna går åt till jul. Det är möjligt
att recensionerna tjäna en del samvetsgranna
föräldrar och andra glada givare till ledning,
i regel göra de det ej. Omslaget och
bokhandlarnas råd fälla utslaget. Man kan inte
förtycka bokhandlaren, som varje höst måste
bestå i en minnespåfrestning likvärdig med
studentexamen, att han tar lite lätt på
barnböckerna, ungefär som på geografien, vilken
man lämnar i andra ringen. Gudskelov, i det
ämnet behöver jag ingenting veta! ”Den här
är mycket omtyckt” — vad behövs väl mer? —
Man kan ingenting säga om föräldrarna heller.
De ha ibland knogigt nog med att hinna läsa
sina bokcirklade böcker. Att läsa en barnbok
sedan ungen lyckligen lotsats genom
bilder-boksstadiet är som att börja skolan igen, det
gör ingen frivilligt. Den som å ämbetets vägnar
tar itu med uppgiften, får ett behov att vara
ännu lite mera överlägsen än vanligt. Minnet
av hur fatalt det kändes att vara liten lever
ju kvar även sedan man börjat göra sig ett
par år yngre än man är. — Uppgiften är
också en smula komplicerad. Ingen fordrar av
den som anmäler en bok för vuxna, att han
ska komma med andra än sina egna, av boken
ingivna synpunkter. Den som sneglar till sina
kolleger eller anstränger sig att träffa
publiksmak blir kanske fet, som man har lätt att bli
i trossen, men han tillhör vapenslaget definitivt.
Barnboksrecensenten däremot måste göra sig
schizofren, agera klass och kollegium på en
gång. Kollegiet fastslår ungdomslitteraturens
genomsnittligt låga standard och uttalar en
tvivelmängd förhoppning, att riktiga författare
ska komma till insikt om sina förpliktelser
mot ungdomen och skriva stor litteratur för
barn. (Som om stora människor gillade stor
litteratur! Den blir läst, tack vare goda
in-piskare, det vill säga kritiker, de där i
benådade ögonblick leda publiken som en viss
herre från Hameln råttorna.) — Klassen
kommer till tals genom av recensenten valda
representanter. Bäst att styrka sin mognad genom
anlitande av ungdomlig expertis! ”11-åriga
Lisa Andersson tyckte...” — ”Min brorson
Yngve, sportintresserad gosse, som går 3-an
för andra gången, ansåg för sin del...” Den
högre och den lägre ståndpunkten
sammansmälter i ett treradigt omdöme om varje bok:
”Frisk äventyrsskildring, något för
romanti
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
