Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Hedberg: O, ungdom, ungdom då man än ej valt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, UNGDOM, UNGDOM DÅ MAN ÄN EJ VALT!
endast kärlekshistoriernas detaljrikedom, som
skiljer den mogna frukten från karten. ”Sally
i Siarn” till exempel kunde gott passera som
följetong i Husmodern om den fullständigades
på några punkter.
För att återvända till pojkböckerna, så finns
det som redan framhållits lyckligtvis möjlighet
att få gå till sjöss utan att behöva komma
tillbaka som från en opiumhåla. Charles
Nord-hoff gör inte anspråk på trovärdighet annat
än i geografiska och tekniska detaljer; kanske
är det denna rättframma förklaring som gör
hans sjörövare och söderhavsvildar så
trivsamma. Men ho vet, om icke rövarhistorien
var överloppsgärning? Det förefaller som om
Sten Bergmans och Henning
Haslund-Chri-stensens oromantiserade sakkunskap skulle
anammas med lika stor förtjusning. — Erik
Asklund är inte så initierad i kalkbränning som
Nordhoff i pärlfiske; om ”Den vita ön”
skimrar som en pärla beror det på andra förtjänster
än facklig sakkunskap. Handlingen är den
klassiska pojkbokens, en rymning. Men en
rymning från Trosa till en skärgårdsö strax
utanför och en hemfärd i kanot, så enkelt och
naturligt som helst. Ur underhållningssynpunkt
kanske för enkelt. Här finns ingenting med
som inte har inträffat och inträffar nu och
då. Det finns heller ingenting som inte är
återgivet fint, riktigt och med kräset valda
ord. Utan att I varder såsom barn kommen
I icke in i Guds rike. Erik Asklund är en
pojke på kanotfärd. Felet är bara att han
är ett särpräglat barn, inte riktigt en av
flocken. Följaktligen är det inte säkert att
den slår an. Men ”Den vita ön” är utan tvivel
ett konstverk. Den kunde gott förtjäna att
ges ut som annat än flaskmat. Den
naturskildring som här presteras har inte många
motsvarigheter. Bland annat är den märklig genom
att vara naturlig och spontan. Det finns ju
annars ingenting som så lätt blir tillgjort i
återgivande som naturen. — Ingeborg
Björk
lund är en annan ”riktig” författare som
skrivit för barn; Hon berättar sagor, och det
gör hon roligt och bra, utan att dock som
Asklund bereda någon konstnärlig upplevelse.
Enligt gammal god sagosed klipper hon jättar.
Det är skönt och rätt. I sagorna ska vi få
uppleva Hitlers fördrivande och det godas
seger. — En komisk variant på det
ander-senska motivet är svinvaktaren, som tjusar
prinsessan med sin solbrända nakna skönhet
i stället för med konstfärdiga grytor och fåglar.
Nutidens sakliga prinsessor ha vuxit ifrån
leksaker. Det går från sounds to things. Här finns
det hisnande möjligheter!
Margit Ravn bjuder inte på sagor utan
på dämpad verklighet i ”Trix går in för
reklamen”. Den är just lagom realistisk för
att lämpa sig som övergång till livet och
den livet förklarande litteraturens
avslöjanden. Människornas verkliga
bevekelsegrun-der antydas men i hurtig ton som hindrar
läsaren från att dra pessimistiska
konsekvenser. Och framför allt! Glädjen av att med liv
och lust gå upp i ett arbete varav man är
intresserad framställes trovärdigt och
smittsamt. Det finns alldeles för få böcker av denna
art, sådana som tillvarata arbetets möjligheter
till spänning, som i stället för att avleda
äventyrslusten och låta den tappa bort sig i ett
töcknigt fjärran, utnyttjar den till att göra
den egna tegen fruktbar. ”Fröken
Bokhandlare” av A. de Leeuw är visserligen
schablonmässig och konventionell, men den
amerikanska företagsamheten håller den engelska
missromantiken stången, arbetets fana går i
topp. Sämre beställt är det med ”Flickor i vitt”
av H. Boylston, vilken dock handlar om
utbildningen till ett så krävande och givande
yrke som sjuksköterskans. Tilltotningen och
de tekniska detaljerna är det inte något fel
på, men synkretsen är lika snäv som i en
flick-pensionshistoria, och i denna miljö gör det
ett beklämmande intryck.
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
