Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Semper: Den moderna estniska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES SEMPER
DEN MODERNA
ESTNISKA ROMANEN
När Estland ur virveln av krig och
revolutioner steg fram som en självständig stat,
upplevde folket en period av inre spänning, som
rymde mycket överdåd, många glödande
framtidsdrömmar, men också en hel del efemära
stämningar. Det var en romantisk tid, fylld av
heroism och poesi. Litteraturens mest
omhuldade gren var lyriken, som upplevde en
sällsynt rik blomstring. Den omfattade allt från
erotik till etik, från upprorsanda och pacifism
till de subtilaste själsliga skiftningar. Den stod
kvalitativt högt, och samtidigt var den,
egendomligt nog, även kvantitativt betydande.
Men ju längre man kom från de oroliga
tiderna, ju mera samhällslivet konsoliderades,
dess mindre blev intresset för lyriken, vilket
emellertid alldeles inte betydde att denna
litteraturgren dog ut — ur rent konstnärlig
synpunkt intar den estniska poesien alltjämt en
rangställning, låt vara att den saknar läsekrets.
Ur kampen mellan de olika
litteraturgrenarna har under de sista tio, femton åren
romanen framträtt som segrare. Dess segertåg
inleddes av A. H. Tammsaares ”Töde ja öigus”
(Sanning och rätt), vilkens första del kom ut
1926 och oaktat sin folkliga bredd
konstnärligt sett står mycket högt. I denna skildras livet
på en eller rättare två bondgårdar under ett
par decennier före sekelskiftet. Till grund för
skildringen har författaren lagt sina
barndomsminnen, och de giva även romanen dess
perspektiv — bondgården är som ett litet rike
för sig, varje liten händelse får där jättestora
dimensioner, två grannars inbördes tvister om
gränsmärken, hundar eller boskap förefalla
nästan monumentala. Den yngre generationen
växer upp och strävar ut ur de patriarkaliska
förhållandena mot en friare och vidare värld.
Till denna yngre generation hör
huvudpersonen i alla romanens fem delar, författarens
alter ego. I romanens andra del skildras
huvudpersonens skolår i ett privatgymnasium, vars
rektor och lärarkår utgöra ett bisarrt
typgalleri. Tredje delen gör oss förtrogen med
atmosfären kring 1905 års revolution i
huvudstaden Tallinn och på landsbygden, medan den
fjärde handlar om huvudpersonens tragiska
äktenskap och kärleksförhållanden. I
romanens sista del återvänder hjälten, rik på bittra
erfarenheter, till sin fädernegård; han är
resignerad och söker i enkelhet,
anspråkslöshet, arbete och ett ödmjukt sinne det
väsentliga i tillvaron.
”Tode ja öigus” är den populäraste av alla
estniska romaner och har under de senaste
tio åren varit den mest eftersökta boken i alla
offentliga bibliotek. Även om man här och var
kan göra invändningar mot skildringens alltför
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
