Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Semper: Den moderna estniska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES SEMPER
skapat en mera intimt personlig och subtilare
lyrik. Även en del yngre prosaförfattare ha
ägnat människans inre liv mera
uppmärksamhet än hennes yttre. De ha som naturligt är
lärt mycket av Freud, Adler och de
psykoanalytiska metoderna. Så skildrar till exempel
Leo Anvelt i ”Eluhirm” (Livsskräck) en mans
kamp mot ett inre motstånd som hindrar
honom från att uppnå full mognad, så har
Adolf Hint i ”Kuldne värav” (Den gyllne
porten) skoningslöst dissekerat en mans och
en kvinnas själsliv — han visar hur de genom
att bikta sig för varandra med hänsynslös
öppenhet till sist bli i stånd att undanröja alla
hinder från sin kärleks väg.
Det må här tillåtas mig att till den
psykologiskt orienterade episka litteraturen även
räkna romanen ”Armukadedus” (Svartsjuka)
av författaren till dessa rader.
Till sist en kort karakteristik av våra mest
betydande och inflytelserika romanförfattare,
deras problemställningar, livsåskådning och
litterära stil.
Genom sin livfullhet, mångsidighet,
idérikedom, spiritualitet och säkra psykologiska blick
intar A. H. Tammsaare den främsta platsen.
Hans folkliga, till synes enkla stil får en
särskild pregnans i de skarpsinniga resonemang,
den lek med tankar, de aforismer som ofta
möta i författarens produktion och vilka röja
den mångkunnige och klarsynte åskådarens
skepticism.
Esprit, klarhet och artistiskt behag äger
också K. A. Hindreys stil. Denne författare
är i motsats till Tammsaare ingen skeptiker,
han älskar kamp, generositet och ridderlighet,
hos människorna tilltalas han mest av de
aristokratiska böjelserna, av rasen. Sina
älsklingsidéer förfäktar han med samma iver, vare sig
han skildrar modern intelligensaristokrati eller
estniska vikingar tusen år tillbaka i tiden.
En helt annan andlig struktur ha Mait
Metsanurk och August Jakobson. De ha mera
av 1’esprit géometrique och mindre av 1’esprit
de finesse, deras andliga bagage är lättare, de
sky icke, när de bygga upp sina romaner, att
begagna sig av färdiga schema såväl för
typskildringen som vid återgivandet av det
psykiska skeendet. Man märker i deras
komposition ofta det konstruktiva skelettet. Det är som
utginge de i sin produktion från någon tes
eller något problem och inte från det levande
livet.
Metsanurks personer äro sanningssökare,
men de finna aldrig någon definitiv sanning,
ty överallt göra sig också de motsatta
principerna gällande och störa deras ro. Därför
har det alltid varit Metsanurks öde att bli
beskylld på en gång för kommunistiska och
reaktionära sympatier, för religiositet och
reli-gionsfientlighet.
August Jakobson ser som en äkta naturalist
livet ur social men framför allt ur biologisk
eller rättare fysiologisk synvinkel. Även när
han försöker skildra de subtilare själsliga
processerna hos sina protagonister förmår han
blott återge deras fysiologiska funktioner;
berättelsen urartar till en beskrivning på deras
trötthet, kopparslagare, smärtor och andra
organiska sensationer. Hans personer handla
endast under inflytande av passioner och
drifter, de ha ingen fri vilja. Ehuru mycket
konkret sedda växa hans människor snart ut
över vanliga mått, antaga väldiga dimensioner
och framstå för läsaren som monumentala
gestalter, trots att de aldrig äro särskilt
högtstående i etiskt avseende.
August Mälk är den av de estniska
författarna, som mer än någon annan bevarat
sambandet med jorden, hans prosa överflödar av
folkliga vändningar och talesätt i en sådan
utsträckning att folkloristerna ur hans böcker
skulle kunna samla material för ett helt arkiv.
Sin realistiska hållning till trots är han inte
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
