- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1939 Årg. 8 Nr 5 /
345

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Semper: Den moderna estniska romanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN MODERNA ESTNISKA ROMANEN

länge måste vi nöja oss med verk, som skildra
någon mindre truppavdelnings äventyr och
bragder. Ett dylikt förfaringssätt har utom av
Kivikas även använts av den mest
underhållande av de estniska berättarna, August
Gailit, i romanen ”Isade maa” (Fädernas
land), som handlar om ”tredje kompaniets”
äventyr. Här avlösa varandra humoristiskt
berättade äventyr, anekdoter och bravader
— miles gloriosus har ännu en gång
uppstått. (Från samme författares penna härrör
för övrigt den muntra, till flera språk
översatta historien om Toomas Nipernaadi,
vagabonden, lögnaren-fantasten och skälmen, som
raljerar med människornas godtrogenhet och
drar dem vid näsan utan illvilja endast för
sitt höga nöjes skull.)

Av den allra senaste tidens händelser har
särskilt den våg av fascism som under namn
av ”frihetskämparnas” rörelse gick över
Estland 1933—34 och som hotade att utesluta
landet ur de demokratiska staternas krets, satt
spår i litteraturen. Redan romanernas titlar
antyda vilken betydelse den ene eller andre
författaren tillmätt denna rörelse (Enn Kippel,
”Ahnitsejad” — De giriga, August Jakobson,
”Metsalise rada” — Vilddjurets väg, Jaan
Kärner, ”Tuuled pöörduvad läände” —
Vinden går över på väst).

Detta är alltså de huvudetapper som
inspirerat senare tiders författare till romaner om
historiska händelser och förhållanden. I
allmänhet intressera sig de estniska författarna
mera för miljön och tidsfärgen än för den
enskilde individens själsliv. När han skildrar
människor är det främst i deras egenskap av
representanter för någon viss tid, miljö, klass
eller åskådning. Människan som enstaka
individ ser han mera sällan. Först under den
allra sista tiden har man kunnat iakttaga ett
ökat intresse för själva människan och för den
värld som utgöres av hennes känslor och
drifter, en tendens att försöka tränga ned till

djupen i hennes själ, till det undermedvetna,
till de djupa schakt där samtidens behov och
intressen inte längre väcka något eko. Det
verk som står på tröskeln till den moderna
estniska romanens högkonjunktur, Tammsaares
”Tode ja öigus”, är även här banbrytande.
Överallt i de fem banden finner man kapitel
och sidor som bära vittne om en verklig
djup-lodning av det mänskliga själslivet. Jag tänker
här inte på de sammansatta och
motsägelse-fyllda bondetyper han skildrat och vilka kunna
synas ha tillkommit under inflytande av
Dosto-jevski, ehuru de i själva verket, som
undersökningar ha visat, äro tecknade efter levande
modell. Vad jag här närmast avser är de
mästerliga analyser av gåtfullt och irrationellt
mänskligt själsliv som bygga på
självbiografiskt material. Man möter i hans romaner ofta
förbluffande fina iakttagelser angående
människans föreställningsvärld, hennes impulser,
stämningar och lynnen.

Av de äldre författarna har även Karl
August Hindrey givit oss lyckade snapshots
av mänskligt själsliv. Denne författare började
sin bana som journalist och karikatyrtecknare.
Han var närmare sextio år gammal, då han
övergick till skönlitteraturen, och han
överraskade då med sin fina kännedom om det
mänskliga psyket och sin förmåga att lätt och
lekande i en halvt kåserande stil återge sina
iakttagelser. Ett långt och skiftesrikt liv i
förening med andlig livaktighet och spänstighet
har gjort honom till en god, man skulle nästan
kunna säga artistisk människokännare.

Å andra sidan tycks just den allra yngsta
generationens intresse för närvarande vara
mera introspektivt, mera gälla de psykologiska
problemen än yttre förhållanden och
tidsföre-teelser. Särskilt märkbart är detta i fråga om
de unga lyrikerna, som helt och hållet tagit
avstånd från den ”livsnärhet” som var den
föregående generationens paroll, och i stället

345

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 21 00:34:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-5/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free