Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMMENTARER
Krig eller fred?
När detta skrives ha vi ännu inte fått svar
på den fråga mänskligheten de sista veckorna
uttalat med växande ångest. Händelsernas logik
pekar mot kriget som den enda tänkbara
utgången men samtidigt vägrar tanken att
föreställa sig en sådan lösning, liksom individens
fantasi icke kan föreställa sig den egna
utplåningen. Skall själva absurditeten i ett krig
mellan hypermodernt rustade stormakter till
slut förlama viljan även hos den trotsigaste
utmanare? Hos dylika psykologiska
tankegångar söker hoppet sin sista tillflykt.
Under så hotfulla skyar ter sig det litterära
arbetet ynkligt och vilset. September är i vårt
land bokårets första månad, annars präglad
av goda föresatser och spända förväntningar.
Men så få vi inte känna det i år. Känslan av
vårt arbetes meningslöshet inför det oerhörda
sabotage mot civilisationen, som metodiskt
förberetts i åratal och nu tycks färdigt för
utlösning, tvingar oss till overksamhet.
Ovissheten är i så måtto värre än något fullbordat
faktum. Andlös väntan råder, hjärtat bultar.
Ett av de många tecknen på stagnationen är
inställandet av den sjuttonde
Pennklubbskonferensen, som skulle ägt rum i Stockholm
den 3—7 september med hundratals deltagare
från hela världen. Allt var med oerhörd möda
för arrangörerna, den svenska Pennklubben,
i detalj förberett, de första gästerna, däribland
Thomas Mann, hade redan anlänt, då
kongressen måste uppskjutas på obestämd tid. Låt
oss hoppas att den trots allt någon gång skall
äga rum och att den — vad som än under
mellantiden timat — skall samlas i en
atmosfär som är lättare att andas än den nuvarande.
Även om kongressen rent tekniskt sett skulle
ha kunnat anordnas på utsatt tid är det fara
värt att den helt skulle ha gått i världskrisens
tecken och givit ett alltför ensidigt utbyte.
Redan klubbens mindre kongress i samband
med New Yorkutställningen gick nästan helt i
den politiska diskussionens tecken, såsom
framgår av Sven Stolpes artikel i detta nummer.
En av dem som skulle ha bevistat
Stockholms-kongressen är engelsmannen E. M. Forster.
Han har tidigare kommit till tals i dessa
spalter, och vi ha i dag en osökt anledning
att än en gång citera honom här. Forster
deltog i Pennklubbskongressen i Paris i fjol juni.
Världsläget var då lugnare än nu, men
utvecklingen tedde sig allt annat än hoppfull. I ett
anförande, som publiceras i den snart på
svenska utkommande essaysamlingen ”Credo”,
berörde Forster sitt och andra partipolitiskt
oengagerade författares öde i händelse av ett
krig. Dessa ord hade haft en ännu större
aktualitet, om de uttalats vid årets kongress,
och återges därför i stället här:
”Man kanske säger, att om det blir ett nytt
krig, så komma författare av den
individualistiska, liberalistiska typen, såsom Aldous
Huxley och jag själv, att sopas undan. Jag
är säker på att vi komma att sopas undan,
och jag är också säker på att det kommer ett
nytt krig. Det förefaller mig att om nationerna
fortsätta att lägga vapen på hög så kunna de
lika litet låta bli att göra sig av med sin smuts
som ett djur som fortsätter att äta kan låta bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 21 00:51:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-7/0005.html
