Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tömma tarmen. Under sådana förhållanden
är mitt och mina meningsfränders arbete
endast ett provisorium. Det enda vi ha att
göra är att fortsätta att plåstra så gott vi kunna
med våra gamla verktyg tills kraschen
kommer. När kraschen kommer, tjänar ingenting
till någonting. Och efteråt — om det blir något
efteråt — komma civilisationens uppgifter att
tas om hand av människor med en annan
uppfostran än jag.
Tanken på krig oroar mig oftare än tanken
på min egen död, och dock är rätta
inställningen till båda dessa tråkiga saker densamma.
Man måste uppföra sig som om man vore
odödlig och som om civilisationen vore evig.
Båda påståendena äro falska — jag kommer
inte att leva i evighet, och det gör inte hela
det stora jordklotet heller — men de måste
förutsättas vara sanna om vi skola kunna
fortsätta att äta och arbeta och resa och hålla
några lufthål öppna för människoanden. Och
fastän jag inte är någon offentlig talare, ville
jag gärna komma till Paris för att få säga
det. Vilka våra respektive botemedel för det
aktuella onda än äro — att de äro olika, det
är säkert — så tro vi alla på mod. Om en
författare är modig och mottaglig, har han enligt
min uppfattning fyllt sin offentliga
bestämmelse. Han har bidragit till att samla
mänskligheten inför katastrofen.”
Det återstår för läsaren att själv utvinna
den tröst som finns att få ur denna skeptiska
trosförklaring. Ingen har någonsin vetat vad
värde hans arbete skulle få i morgon, i nästa
generation, i nästa århundrade. När vi blicka
bakåt se vi historiens väg späckad med
misslyckanden och haverier. Men vi se också hur
ständigt nya skaror klättra upp på de
likbeströdda barrikaderna och storma vidare.
Knappt har det sista ljuset dött och
förmörkelsen blivit total så anas redan den första
strimman av en ny gryning.
Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
