Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Om Moa Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MOA MARTIN SON
de skiftande, i korta impressionistiska drag
givna tablåerna.
Jag erkänner dock att för mig — och jag
är väl inte ensam om det — är ”Drottning
Grågyllen” en bok av stor tjusning.
Stämningarna avlöser varandra, där spelar ”olycka,
hårdhet, ondska, lidelse, mörker”, där glittrar
sällsamma drömmar och inbillningar och lyser
milt de skäraste svärmerier. Moa Martinson
har många strängar att slå på. Detta verk,
kanhända hennes minst fullbordade och
avrundade, står för mig samtidigt som ett av de
mest löftesrika.
Kriterium på ett litterärt verks bärighet
tycks mig bland mycket annat vara om det
väcker läsarens begär att följa med varenda
rad. Ingenting hoppa över! Det existerar ju
böcker av författare med för all del goda
”namn”, där man inte orkar igenom texten
med mindre än att man lämnar partier olästa
då och då. Man finner snart att denna
nonchalans inte skadar verket, kanske tvärtom:
där författaren själv borde strukit eller
koncentrerat sig, gör man det i hans (hennes)
ställe! Moa Martinsons böcker kan det givetvis
finnas mera likgiltiga avsnitt i, men
uttryckssättets pregnans, vissheten för läsaren att man
när som helst kan stöta på något slående, som
man inte vill undvara, en oväntad bild, en
rapp replik, en välbalanserad reflexion eller
ett par intagande lekfulla rader i
förbigående, förbjuder att man läser henne annat
än ”ordentligt”.
Romantism och realism, låt oss säga
romantisk inspiration och realistisk träffsäkerhet,
fyndighet, ja, kvickhet, jämte en djup fond
av klokhet utgör för närvarande Moa
Martinsons tillgångar. De är inte små. Den dag hon
lyckas finna en formel, där hon
sammansmälter de skilda elementen, tror jag hennes
verk ska kunna framstå som ett av vårt lands,
kanske Nordens mest originella i sin art. Det
gör det delvis redan. Att materialets skilda
stycken, liksom de egna lynnena, så ofta
förmånligt blandade, dock inte ännu hopsjudits,
utgör svagheten. Men, skriver hon själv i ett
brev, ”jag är inte färdig ännu med min
produktion”.
På sin kreditsida för framtiden har Moa
Martinson den oerhörda styrkan att vara på en gång
”ung”, alltså ännu stå debuten tämligen nära,
och samtidigt vara en mogen människa.
Friskheten i hennes arbetssätt bär fortfarande
ungdomlighetens märke, den juvenila
oförskräckt-hetens charm, medan berättelsens gång
ständigt berikas av den erfarna kvinnans visdom
och oersättliga bagage av människokunskap.
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
