Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Michail Osorgin: Maksim Gorkij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MICHAIL OSORGIN
MAKSIM GORKIJ
När en världsberömd man dör, skynda sig
alla som känt honom personligen att teckna
ett slutgiltigt porträtt av den bortgångne.
Många sådana porträtt av Maksim Gorkij ha
framställts, alltför vackra eller alltför
motbjudande. De återge honom antingen som
nutidens störste författare eller som en litterär
nolla, vilken endast har politiska konjunkturer
att tacka för sin ryktbarhet, som uppriktig
revolutionär eller ideologisk opportunist.
Om den utländske läsaren kan värdesätta
Gorkij som författare, har han knappast
möjlighet att förstå honom som människa. Gorkijs
vänskap med Lenin och andra
kommunistledare är känd, men det är lika bekant, att
han under revolutionen var öppen fiende till
den aktiva bolsjevikrörelsen. Han kallade i
tryck Lenin med anhängare för ”blinda
fanatiker och samvetslösa äventyrare, vilka
huvudlöst störta mot den ’sociala revolutionen’, som
i själva verket leder till anarki och
proletariatets och revolutionens undergång” (ur
tidningen Novaja Zjisnj 7 november 1917).
Om sig själv skrev Gorkij på följande sätt:
”På den fest, där de komma att triumfera
över sin lättköpta seger, och där personligheten
underkuvas som förr, har jag ingenting att
göra, och för mig är det ingen fest.”
År gingo, och Gorkij deltog inte endast
i denna ”fest”, utan kallade också Derzjinskij,
GPU:s ledare, för ”ett hjärta av guld”. I
samband med Stalins arkebuseringar år 1931 skrev
han: ”egentligen ha blott ett halvt hundratal
gemena förbrytare avrättats, och det finns
ingen anledning att bli upprörd över detta”
— fastän några av hans nära vänner voro
bland offren.
Jag har inte för avsikt att söka klarlägga
hur förskjutningen i Gorkijs politiska åsikter
uppstått. Jag skall endast framhålla ett par
viktiga fakta, som ofta förbigåtts i biografier
om honom.
Han var inte av proletärt ursprung.
Farfadern var en rik fabrikant, fadern köpman.
Gorkij var inte ”revolutionsmartyr”, då han
aldrig utsatts för politiska förföljelser och från
sitt trettionde år levt i välstånd.
I sin ungdom fick han pröva på hård nöd.
Detta avskar honom från möjligheter till
utbildning, vilket klart avtecknas i hela hans
litterära och sociala verksamhet. Gorkij var
en typisk autodidakt, som endast med möda
kunde tränga in i samhällsproblemen och dra
upp gränsen mellan kultur och yttre
civilisation, som naivt trodde på ”förnuftets
gränslösa makt” och ”Människans slutliga seger
över Naturen”.
Hela sitt liv studerade han lidelsefullt,
oförtröttligt och slukade otaliga böcker, enbart på
ryska, då han inte behärskade något annat
språk. Gorkij hade ett förvånansvärt minne
och var ett levande uppslagsverk. Hans intresse
omspände också specialvetenskapliga frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 21 00:51:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-7/0038.html
