Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stephen Spender: Det moderna engelska versdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEPHEN SPENDER
the Cathedral”, som behandlar mordet på den
helige Thomas a Becket, är ett stort framsteg
jämfört med ”The Rock” och även bättre än
hans senaste skådespel, ”The Family Reunion”.
Eliot har en speciell sensibilitet då det gäller
samtida känsloföreteelser såsom förtvivlan,
människans behov av frälsning, människans
svaghet och så vidare, och även en förmåga
att betrakta dessa känslor i historiens ljus.
Ä andra sidan saknar han reporterns förmåga
att återge atmosfären och detaljerna i livet
omkring honom, något som Auden och
Isher-wood äro mästare i. När han skriver om det
förflutna låter han det leva i nutidens termer.
I all hans poesi har man en känsla av att det
förflutna existerar i det närvarande och är av
oerhörd betydelse för oss. Han är därför
speciellt väl ägnad att skriva ett historiskt drama
om någon konflikt i det förflutna som har en
stark moralisk tillämpning på nutida problem.
Detta åstadkommer han i ”Murder in the
Cathedral”. Men när han skriver direkt om
vår egen tid, såsom cockneyscenerna i ”The
Rock” och krogscenerna i hans berömdaste
dikt, ”The Waste Land”, märker man en viss
förlägenhet, som om han väjde för det
närvarande och i hög grad föredrog det förflutna.
Genom att förlita sig på den speciella publik
som de kyrkliga församlingarna utgöra har
han kunnat negligera de problem som äro
utmärkande för samtidens teater. I ”The Family
Reunion”, som för närvarande spelas i
London, kunna de gripande och imponerande
partierna icke uppbäras av de mindre poetiskas
”rena underhållning”, som är helt enkelt tråkig.
I Audens och Eliots skådespel ser man
samma problem attackeras från motsatt håll.
Problemet är att skapa ett allvarligt drama
som på scenen kan behandla samhällets
moraliska och religiösa liv. Auden har koncentrerat
sig alltför ensidigt på att vinna åhörarna, Eliot
alltför strängt på de religiösa idéer som ligga
till grund för handlingen. Likväl ha de båda
två lyckats skapa pjäser som äro betydligt
intressantare och allvarligare än några av
årtiondets i kommersiellt avseende
framgångsrika moderna teaterstycken.
Det gäller inte bara att återuppliva
versdramat eller att tillfredsställa skaldernas
ärelystnad i fråga om att mäta sig med
elisabeta-nerna. Genom sin koncentrerade kraft, genom
sin rytms betvingande makt, genom
snabbheten i sina övergångar är poesien dramats
naturliga uttrycksmedel, även det realistiska
dramats, så länge man skiljer mellan realism
och fotografisk naturalism. Dessutom är
poesien till sin natur dramatisk; varje dikt kan
betraktas som en replik av en person i en
dramatisk situation, som uppstått genom att
krafter vid en viss tid och på en viss plats
kommit i strid med varandra. Växlingen
i meter och rim har mycket gemensamt med
växlingen i en dialog. Jag tror det är riktigt
att Ibsen långt efter det han upphört att skriva
vers fortsatte att bygga upp sina skådespel ur
en enda dikt, som utgjorde dess kärna. Vad vi
i England stå inför är inte förlusten av en
arkaisk och överflödig form, det poetiska
dramat, utan hela det allvarliga dramats
förfall. Teatern har nedsjunkit till en lätt eller
sensationell underhållning, som med svårighet
hävdar sig mot filmens större naturalistiska
tillgångar. Om teatern överhuvudtaget skall kunna
leva måste den överge detta dumma
rivaliserande och i högre grad bli sig själv igen, det
vill säga något mera ritualistiskt och mindre
fotografiskt. Samtidigt har samhället aldrig
stått inför så vidsträckta moraliska problem
och ett så förvirrat och våldsamt kaos som det
våra dagars Europa erbjuder; vi behöva mer
än någonsin den vägledning och rening som
en allvarlig modern dramatik skulle utgöra.
Speciellt för Bonniers Litterära Magasin.
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
