Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stephen Spender: Det moderna engelska versdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA ENGELSKA VERSDRAMAT
Stycket framställer parodiskt deras försök att
genom olika modepåhitt, alltifrån
ungdoms-rörelser och solbad till fascism, hålla vid liv
den onyttiga och döende livsform som
representeras av dansören. Men dansören dör, och
när hans lik ligger utsträckt på scenen
kommer Karl Marx in och meddelar åhörarna
att ”produktionens hjälpmedel har blivit för
mycket för honom. Han har blivit likviderad.”
Detta ger stycket en säregen dubbelkaraktär,
i det att även styckets tendens framföres på
ett farsartat sätt.
Nästa pjäs av Auden som uppfördes i
London, ”The Dog Beneath the Skin”, skrevs
tillsammans med Christopher Isherwood,
författaren till flera lysande romaner, bland andra
”Mr. Norris Changes Trains” och ”Goodbye
to Berlin”. Därmed inleddes ett samarbete som
väckt en hel del intresse och som skulle
frambringa det utan jämförelse mest lyckade av
dessa poetiskt dramatiska experiment, ”The
Ascent of F6”.
”The Dog Beneath the Skin” fortsätter
metoden från ”The Dance of Death”, den är
skriven på samma satiriska vers med inlagda
prosascener och sånger. Handlingen erinrar
snarare om pantomimen än om revyn. Det rör
sig om sökandet efter en länge försvunnen
arvtagare. Hjälten, Alan, drar med sin hund
ut på en jakt som för honom genom olika
scener, vilka illustrera livet i våra dagars
Europa. En del av satiren gör avsedd effekt,
särskilt den som riktar sig mot överklassens
inställning till konsten och till sina
sjukdomar; det är när författarna angripa
diktatorerna som deras metod förefaller något
skol-pojksaktig. Det är mycket svårt att angripa
något som i sig självt är så överdrivet att varje
satir däröver förefaller som en blek skugga
av den ursprungliga groteska verkligheten. Det
är också en skillnad mellan att satirisera
samhälleligt beteende och politisk makt: ty såvida
icke författaren är mycket fyndig kommer en
satir över makten att likna en skolpojkes
fräckhet inför läraren som regerar med rottingen.
”The Dog Beneath the Skin” slutar liksom
”The Dance of Death” föga övertygande, som
om författarna visserligen visste vad de hata
men likväl icke hade någon tilltro till den
revolution som de påstå sig förfäkta. ”The
Ascent of F6” är deras ojämförligt bästa verk,
måhända beroende på att det är en
karaktärs-studie av mindre direkt politisk art än de
andra pjäserna. Ransome, som är ledare för
en bergbestigningsexpedition av politisk
betydelse, är ett porträtt av T. E. Lawrence. Det
är en ytterst intressant studie av en ärelysten
person, som i grund och botten är dömd att
gå under därför att han tvivlar på sin egen
ärelystnads redliga uppsåt. I scenerna med
abboten, vilkens kloster ligger på bergets
sluttningar, utvecklar Auden något som liknar en
religiös livsfilosofi.
Det finns mycket ofärdigt och svagt att
kritisera i de Auden-Isherwoodska skådespelen,
i synnerhet i deras senaste verk, ”On the
Frontier”, som kan betraktas som ett
misslyckande. Likväl ha de gjort mer än någon
annan för att visa att det är möjligt att skriva
versdramatik som kan vinna en vidsträckt
popularitet. De ha med framgång följt det
förslag som Eliot framkastade i sin essay.
Eliot själv har inte följt sitt eget råd. Han
har uppsökt en annan tradition, det religiösa
dramat, i själva verket till och med mässan.
Såsom medlem av Church of England
bekänner han sig till dess anglo-katolska, mest
liturgiska gren och kan därför röra sig inom en
rik tradition och vända sig till en potentiellt
stor publik, den som en gång samlades för
att se de religiösa moraliteterna. Eliots båda
första stycken, ”The Rock” och ”Murder in
the Cathedral”, skrevos för kyrkliga tillfällen:
”The Rock” för att samla in pengar till nya
kyrkbyggen och ”Murder in the Cathedral”
för festligheterna i Canterbury. ”Murder in
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
