Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITTERÄR KRÖNIKA
om, att det är många, som bry sig derom.
Hvad säjer Ni om fru Edgrens paralelle
dramer, som aldrig i evighet kunna råkas? En
löjlig idé af en författarinna, som pikerar sig
af att vara determinist!”
Brevet slutar med beklagande över att
Georg Brändes ej kan komma till Sverige:
”Jag formligen längtade efter, att han skulle
komma och många andra med mig! Och
hvar-för vill han ej? Häruppe fins dock en smula
ungdom, som skulle hafva nytta att höra
honom.”
I ett odaterat brev från våren 1888
presenterar Levertin för vännen en ny svensk
diktare, som han samtidigt vill ha presenterad
för dansk publik. Brevet, skrivet i Uppsala,
börjar på följande sätt:
”Härmed följer, som Ni ser, en liten
recension öfver en diktsamling af en debutant,
hr Verner von Heidenstam. Jag hoppas den
lilla uppsatsen skall passa Tolitiken’; den
i frågavarande diktsamlingen är i min tanke
ej blott vårens enda literära händelse hemma,
men ett stort löfte för framtiden. Ni skall läsa
den — der är visserligen mycket stortaligt med
liten mening i, åtskillig falsk djupsinnighet
etc. men man blir tagen af friskheten och
värman i mannens kolorit och temperament. —
Om, som jag hoppas, min bit kommer in
i Tolitiken’, låt mig få ett par exemplar, så
jag kan sända ett till förf.”
Brändes’ nya pjäs, ”Overmagt”, väcker
Levertins beundran, och han skriver varmt
erkännande ord åt vännen. Själv är Levertin
sysselsatt med ”att studera litet tysk
humanism” och har skrivit ihop ”en liten populär
essay öfver Hutten”. Han har också andra
verk i görningen, bland annat en avhandling
om det svenska lustspelet under Gustav III.
Efter några ord om Tor Hedberg, vars
intensive och varme vapendragare Levertin
livet igenom förblev, och om Geijerstam,
fortsätter brevskrivaren:
”Apropos, Ni, som ser Strindberg på nära
håll, hur är det med den stackars mannen?
Han måste vara i förfärlig misère — han
säljer sina gamla originalmanuskripter och
jag — detta entre nous — har stält till en
liten insamling för att kunna skänka det
(Röda Rummet) till Kgl. Biblioteket. Men
under tiden får jag genom Strindbergs bror
de ynkligaste skildringar av hans fattigdom.
Är det verkligen så illa? Att Svenskarne intet
göra eller gjort för ett geni som han, det är
dock upprörande! Nu skall han in till
Köpenhamn och vill komma på kontor eller i bank (!)
skrifver han; Kasta ett öga på honom i
Köpenhamn —• men det vet jag, att Ni gör. Och
måtte icke med honom nu någon kris komma!”
I ett litet P. M. heter det om Bj ørnstj erne
Bj ørnson:
”B. B. har varit här och dundrat sedlighet
på stora pukan som en annan Jupiter tonans.
Det är dock ett sämre mètier för en äldre
herre att vara vinkelpredikant och dygdig
Commis voyageur!”
Sommaren tillbringades i likhet med
föregående år ute i Stockholms skärgård.
Levertins svaga lungor hade ännu ej gjort sig
påminta med krav på alpluft. Mitt i
sommarvärmen sänder han vännen en liten exposé
(12. 7. 88) över de litterära förhållandena
i Sverige:
”Hvad den nordiska förnöj elseliteraturen
angår, är den verkeligen klenare än vanligt
denna vårsäsong (undantag Garborgs härliga
stycke). Att Ni läser Ernst Lundqvist,
för-tj enade belönas med någon medalj ’att i blått
band om halsen bära’ — han är den mest
helgjutna personifikation af den gyllene
medelmåttan, man kan råka. I vår har han utgifvit
några noveller ’Profiler’, der han sitter i
skjortan på titelbladet, men olik många andra
Adams söner är han lika tråkig som vanligt
i negligé! — Det enda af betydelse hos oss
är Heidenstams. Han sjelf är en ovanligt
älskvärd och intressant menniska — en lycklig
ost, rik och oberoende har han tillbringat de
närmaste sju åren utrikes och reser vist till
hösten åter till Orienten. — Att Tor
Hedberg dramatiserar Judas, synes mig vara ett
vågstycke!
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
