Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD SCHILLER
Från G af G kan jag helsa — han
förfärdigar för ögonblicket ett drama, som skall
levereras i början af augusti — det föregår
i Köpenhamn, och ficktjufar,
haschischrök-ning etc. äro de komiska ingredienserna. —
Hvad Ni skrifver om Strindberg, är ledsamt.
Det är en olycklig stjerna öfver honom, och
mitt kära fosterland har gjort alt för att lägga
sten på bördan — det kan göra en förtviflad
att tänka på. Sjelf har jag intet varit i stånd
att göra för honom; märkvärdigt är, att han
kan producera i alt sitt betryck.”
Ferierna använder Levertin till att skriva
ett par noveller (en för Illustrerad Tidning
och en för Bonniers Svea) samt ett par kapitel
på den tidigare omnämnda romanen. Mycken
glädje bereder honom arbetet på avhandlingen
om teatern under Gustav III.
På hösten befinner han sig åter i Uppsala,
där han hade sitt hem på Götgatan 1. Han
är bitter, känner sig ensam och utestängd från
världen. En efterlängtad anställning i
Stockholm synes honom alltjämt i hög grad oviss.
Han skriver (den 27. 9. 88):
”Nu är tyvärr min sommarfrihet slut, och
jag sitter åter upp i vårt gamla ortodoxa och
intoleranta mullvadsbo Upsala, ofta grämande
mig öfver att ej i Stockholm kunna upptäcka
något hål, der jag kunde tränga mig fram.
Men sämre tid för literaturen än nu hemma
har knappast varit på år och dag. Reaktionen
grasserar väldeligt öfver nejderna — i går
valdes så biskop Billing, landets största
notoriska obscurant, till riksdagsman — öfveralt
krypa Dunkelmännerna fram, och här stunda
dagar af ljusskygghet, värre än man kan
tänka. Och ingen opposition! Intet radikalt
blad. De mest frisinnade, Wall och gamle
Hedlund, röra sig inom de snäfvaste sfärer,
i en beständig hjertebäfvan för att stöta från
sig några abonnenter. Alt går upp i små
skärs-mytslingar, i personligt gurgel och små
lumpe-rier, och under tiden draga protektionister
(publikaner) och prelater (fariséer) i
broderlig sämja skygglapparne djupt ner för ögonen
på det ’fria, hugstora svenska folket’! Det är
bara slutet af september — och tänk vilken
vinter som stundar!
Men det hjelper ej att skrifva jeremiader
och man förlorar sin talan, när man ej verkar
mer än jag.–––––-
Af literära nyheter blott ett monstrum med
en monstruös titel Excelsior af B. Meijer, en
autobiografi af minutiös sanning, men — med
undantag af några detaljer — lika platt som
minutiös, intressant likväl som uttryck för en
lindrig storhetssjuka. Nya arbeten väntas af
Hedberg, Heidenstam.”
Levertins depression höll sig länge. Djupast
sett bottnade den väl i känslan av att
krafterna icke ville räcka till. Sjukdomen i hans
bröst vann allt större herravälde. Ett halvt år
förgår utan att vännen i Köpenhamn hör av
honom. Först den 13 mars 1889 slår han sig
åter ned vid skrivbordet: han känner sig en
smula bättre och vill tacka ”för att Ni behåller
mig i vänlig hågkomst”. Georg Brändes’ besök
i Stockholm och Uppsala har haft en livande
inverkan: ”jag, som aldrig förr hört honom,
blef alldeles ryckt med, som jag aldrig blifvit
af någon föreläsare på sådant vis”. Han
fortsätter :
”Af Stockholmstidningarne har Ni kanske
sett, att hans uppträdande har varit stor
succés. Här uppe i Upsala hade han tyvärr
en mera intresserad än fulltalig publik —
stu-denterne hafva här en sorts loj och stupid
indifferentism för alt ting utom examina, som
fyller en med af smak. Verdandisternas lilla
hop var deremot rysligt intagen i honom, och
när vi i söndagsmiddag följde honom ner till
tåget, och han for, efter att hafva gifvit oss
en mer innehållsrik vecka än vi äro vanda
vid, kändes det mer än vanligt grått och
tungt att vandra i den gamla
universilets-hålan vid Fyris.”
Verket om Gustav HI:s teater blev färdigt
detta år. Dess värde ansåg Levertin främst
ligga i det nya materialet, som framdragits
ur arkiven.
”Men jag måste tillstå, att det nu kliar
i fingrarne på mig att göra något skönliterärt,
och i sommar har jag beslutat att helt egna
mig åt la gaya scienza. Jag tänker skrifva en
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
