Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Sigmund Freud
har avlidit i landsflykt, åttiotre år gammal.
Mycket har hänt i världen under dessa åtta
decennier, men fråga är om han inte själv
svarade för de största förändringarna. Freuds
upptäckter i människosjälen och hans sätt att
i sin medicinska praktik och sina skrifter
till-lämpa dem förändrade nämligen själva
människan och påverkade hennes handlande och
sätt att bedöma sitt handlande. Psykoanalysens
terapeutiska värde har varit omtvistat, men
ingen sakkunnig vill väl helt förneka det. Fastän
psykoanalysen stundom tagit sig uttryck, som
för en ofrälst tett sig groteska och absurda
— detta gäller om mästarens egna skrifter
och i ännu högre grad om hans smärre
lärjungar — kvarstår som obestridligt faktum, att
den för människokunskapen medfört ofantliga
landvinningar, som inte minst kommit
litteraturen till godo. Visserligen förbereddes den
psykoanalytiska människouppfattningen
intuitivt av vissa högt begåvade författare, som
inte haft möjlighet eller tillfälle att lära känna
Freuds teorier, men sedan dessa blivit mera
allmänt bekanta ha de direkt eller indirekt
påverkat praktiskt taget all skönlitteratur, för
att nu inte tala om den biografiska och
överhuvudtaget den humanistiska litteraturen. De
kunniga och övertygade uttolkarna äro få
— Thomas Mann är väl den främste — de
talanglösa och de omedvetet influerade desto
flera. Det är med Freud som med de flesta
stora teoretiker och vetenskapsmän att de
som verkligen läst honom äro jämförelsevis
få, medan de som läst om honom och
insupit hans läror i andra, tredje och fjärde
hand äro legio. Och sedan Darwin har
knappast någon vetenskapsmans teorier
populariserats i samma utsträckning som Freuds. De
ha koncentrerats i några få slagord vilka likt
skiljemynt cirkulerat genom hela
mänskligheten och accepterats som allmänsanningar.
Drömlivet och människans nattjag ha för vårt
släkte genom Freuds anvisningar fått ny
realitet och nytt erkännande. Vi kunna aldrig mer
bli desamma efter att ha ätit av
psykoanalysens träd.
Nils Dardel
har, hunnen just förbi femtioårsstrecket, ordnat
en retrospektiv utställning, som fyller hela
Liljevalchs med undantag för skulpturhallen,
där en restaurang i parisisk stil för tillfället
inretts. Jag har aldrig sett en brasiliansk
urskog, men jag föreställer mig, att man i dess
solgenomstungna, gröna skogsgrottor med
fantastiskt färggranna fåglar, snattrande apor och
en och annan lömsk reptil eller kringsmygande
jaguar kan erhålla sensationer liknande dem,
som man får på Dardels utställning. Han har
förvisso skapat en värld för sig i svenskt
måleri, på en gång så homogen och så
disparat att ens reaktion blir kameleontisk.
Botteninteckningen i hans måleri utgöres av en
ovanligt hög måZar-begåvning, som tar sig sina
utsöktaste uttryck i de finstämda kubistiska
sakerna från omkring 1912 samt i de luddiga,
burriga, regnbågsskimrande landskapen och
porträtten från de närmast följande åren. Hade
Dardel fortsatt utmed den måleriska linjen hade
han tydligen kunnat bli något av en svensk
Bonnard. I stället bröt hans berättarbegåvning
och lust att säga paradoxer och snillrika
dåraktigheter igenom och kom honom att använda
färgen utmed en emotionell och intellektuell
skala i stället för utmed en sensuell. ”Den
döende dandyn” — ett av den moderna svenska
konstens största verk — och dess bisarra
efterföljare äro ofta färgvackra som
limoges-arbeten, men de kunna också vara grälla, beska
och skärande. De skola avnjutas som infall
snarare än som konstverk. Denna
hänsynslöshet mot färgen har emellertid hämnat sig på
Dardels nyaste måleri, där han återknutit
kontakten med verkligheten i porträtt- och
modellmålningar. Några av dessa målningar, i
syn
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
