Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Processionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
PROCESSIONEN
Min dröm begynte med en festlig marsch,
en ljus och jättelik rotunda fylldes
oöverskådligt, huvud invid huvud,
av män i högtidsdräkt med kors och stjärnor,
och genom salens sorl av många språk
ljöd nu musiken som en lystringsorder.
Och processionen satte sig i gång,
jag vet ej varifrån och ej varthän,
och fastän oinvigd, ett ringa vittne,
fick jag min plats i ledet och gick med.
Allt skedde här med sådan värdighet
och harmoni, att knappt jag tordes fråga,
vad den solenna samlingen betydde.
Jag såg mig om. Mig tycktes dessa herrar
på en gång främmande och välbekanta,
mest gråhårsmän med allvarsbleka drag
och fina spår av andens självförbränning,
ej en den andre lik, men sammanslutna
i ödesbunden, broderlig gemenskap.
Nu hördes marschen svagare — orkestern
dog bort på avstånd, men det långa tåget
skred ständigt vidare i samma takt,
och i museilika salars tystnad
hörde vi endast våra egna steg.
582
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
