Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Processionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROCESSIONEN
På båda sidor stodo marmorbyster
och ofta kände jag igen en bild
av någon som gick levande i ledet
med ännu gröna lagrar kring sin panna;
men varje gång jag sökte läsa namnet,
försvann det gåtfullt liksom bilden själv
i perspektivets månskenslika dager.
Och sceneriet byttes oupphörligt
som i ett sagospel, där hjälten rör sig
med magisk frihet mellan tid och rum.
Än tycktes därför galleriet likna
ett gyllenspeglande Versailles och än
Pompejis röda villavestibuler,
än labyrinten av demongestalter
i Maduras groteska Sivatempel
och än den ödsligt blanka korridoren
i en modern asyl, ett storstadssjukhus.
Vår promenad förlängdes i epoker,
och säkert kände andra liksom jag
den tragikomiska förhäxningen
i denna byggnad utan mått och gräns,
där serier av gäckande detaljer
ur det förflutna spökade förbi oss
som ‘ en febernatt med vakna ögon.
Vart ledde tåget? Vilken ansvarsfull
förrättning, vilken övermänsklig uppgift
var anförtrodd åt dessa tysta män
som privilegium? Jag visste blott,
att denna dunkelt heliga mission
var stadd i nöd och tyngde allas tankar.
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
