Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Thunberg, Ivar Thor, I ditt anletes svett, anmäld av Ludvig Nordström - Dean, Vera Micheles, Vägen från Versailles, anmäld av Ulf Brandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
glädjeämnen. Det vore önskvärt, att den bleve
läst i vida kretsar.
I nuets dystra mörker över världen känns
dessutom en fläkt av trygghet och förtröstan
strömma emot en ur skildringen av detta
jordens enkla, arbetsamma liv, och inte minst
därför tar man emot den med uppriktig
tacksamhet. Ludvig Nordström
Vägen till kriget
VERA MICHELES DEAN: Vägen från
Versailles. Översättning av Ragnvald
Lundström. Norstedts. 5: 75.
För ungefär hundra år sedan förklarade en
ung tysk privatfilosof vid namn Karl Marx,
att det i skrivande stund vore omöjligt för en
historiker att ägna något intresse åt Tyskland,
”emedan det där icke längre försiggår någon
historia”. Marx’ yttranden tillmätas ju i dag
icke någon högre grad av giltighet, och just
detta kan knappast räkna på ett lyckligare öde.
Ty vad är Tyskland numera annat än hela det
historiska förloppets primus motor, så som
detta förlopp till exempel skildras i Vera
Micheles Deans ”Vägen från Versailles”. Efter
krigsutbrottet framstår denna bok som vår
första sammanhängande skildring av en
numera historisk epok — ”efterkrigstidens” tjugu
år av en alltmer prekär europeisk fred. Det
måste emellertid genast sägas, att det första
decenniet fått en mycket knapp behandling,
vilken dessutom bär tydliga spår av den starkt
antifranska uppfattning, som vid denna tid
präglade amerikansk opinion. Författarinnans
ovilja mot Frankrike verkar rent instinktiv.
Visserligen bedrev Frankrike en kortsynt
in-drivningspolitik gentemot Tyskland, men i
själva verket torde denna politik efter 1923
ha varit mera opsykologisk än reellt betungande
för motparten. Och beträffande Frankrikes
strävanden att upprätthålla status quo i
Öst-och Centraleuropa så ha ju närliggande
händelser visat, att man inte rubbar ett levande
politiskt status quo lika lätt som man justerar
en felaktig balansvåg eller spekulerar ut en
idealisk statsbildning på papperet.
I huvudsak är emellertid ”Vägen från
Versailles” en pedagogiskt disponerad översikt av
den internationella — men uteslutande den
internationella, det vill säga mellanfolkliga —
utvecklingen i Europa efter 1933. Den
amerikanska författarinnan, som verkar vid Foreign
Policy Association i New York, har plöjt
igenom sitt material med stor energi och känsla
för det ur hennes synpunkt väsentliga. En del
gottköpsreflexioner över demokratiens
ofullkomligheter och de moderna ideologiernas
innebörd skulle man visserligen helst ha velat
vara utan. Det är inte fråga om, att det
verkligen behövs en sådan krönika som denna är
avsedd att vara. Vi ha vid det här laget fått
nog av de flygande journalisternas mer eller
mindre dramatiska personliga upplevelser, och
vi ha likaledes välsignats med tillräckligt många
betraktelser till tidsläget, avsedda att bestyrka
författarens mer eller mindre metafysiska
fräls-ningsrecept.
Det kan dock inte hjälpas, att det måste
bli något halvt med en historik som denna,
vilken i regel endast uppehåller sig vid de
internationella relationerna utan att
uppmärksamma den inre utvecklingen i de berörda
länderna. Det är heller inte lätt för den mindre
initierade läsaren att ur det virrvarr av pakter
och paktprojekt, som följde på vad
författarinnan finner lämpligt kalla Tysklands
”nationella återuppvaknande”, leta rätt på de stora
huvudlinjerna i det politiska skeendet. De
närmast engagerade politikerna passera i regel
endast som namn, om ens det. Det känns bra
otillfredsställande att till exempel få en
framställning av de tysk-engelska relationerna utan
att finna Stanley Baldwin karakteriserad, en
man, vars utrikespolitiska letargi kommit att
stå England så dyrt. Slutligen måste man ur
källkritisk synpunkt anmärka på
författarinnans ständiga citerande av Times. Föga
välbetänkt är till exempel att efter den engelska
tidningen förklara, att det franska folket efter
kraschen i Godesberg ”helt och hållet återfått
sitt mod och sin värdighet i farans stund”, när
det i själva verket rådde en stämning, som stod
paniken nära, och Paris’ befolkning flydde
väster ut hals över huvud.
Efter dessa reservationer vill man gärna
medge, att vi här ha en i och för sig klar och
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
