Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Dean, Vera Micheles, Vägen från Versailles, anmäld av Ulf Brandell - Rauschning, Hermann, Nihilismens revolution, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
förtjänstfull skildring av den nu tills vidare
brutna sviten av pakter, traktater och
”förhandlingar”. De sistnämnda karakteriseras som
bekant av den ena partens tilltagande vana att
alltmer oförtäckt hota med revolvern ifall
pennan skulle visa sig otjänlig — läs till exempel
Hitlers hotelser till Hacha vid dennes audiens
i Berlin före inmarschen i mars! Vi se hur den
tyska krigsmaskinen tvingar halva världen att
välja mellan att antingen böja sig för
Tysklands vilja eller störta sig utför krigets avgrund.
Stort utrymme ägnas en förträfflig resumé av
året mellan Anschluss och ”Tjeckiens”
undergång, ett händelseförlopp, som nu gör intrycket
av en serie explosioner från en helvetesmaskin,
som inställts ett år i förväg. Särskilt tacksam
är man för det detaljerade kapitlet om den
slutliga annexionens förspel och omedelbara
verkningar.
Författarinnan tvekar inte att svara ja på
frågan, huruvida Hitler skulle ha gripit till
vapen mot västmakterna om icke
München-överenskommelsen kommit till stånd. Hon
omfattar icke den ”bluffhypotes”, som i fjol hade
så många anhängare — nu, när kriget visat sig
vara en realitet, torde de ha blivit färre. Vid
ett överslag av västmakternas luftstridskrafter
1938 kommer miss Dean till det resultatet, att
det tyska flyget var dubbelt så starkt som det
engelska. I själva verket torde den engelska
underlägsenheten ha varit fullständigt
förkrossande. Enligt Liddell Harts ”The Defence of
Britain” förfogade Storbritannien under
septemberkrisen över icke mer än inalles
tvåhundra verkligt effektiva bombplan! Den
brittiska politiken sommaren 1938 ter sig alltjämt
som en gåta, man häpnar över denna absoluta
passivitet inför de febrila tyska
krigsförberedelserna, en passivitet, som skulle varit sublim,
om den icke varit livsfarlig. Räknade man
aldrig med att England kunde bli tvingat till
krig, även om det enligt Chamberlains redan
i maj fattade beslut samtyckte till
Tjeckoslovakiens delning? Var man hela tiden övertygad
om att ett visst sunt förnuft till slut måste
segra, det vill säga att ett världskrig var
a priori uteslutet? Det verkar så;
Chamberlains personliga sammanträffande med Hitler
i Berchtesgaden tycks ha revolutionerat hela
hans uppfattning om människans natur och på
ett par minuter ha fått honom att inse vad
han under sjuttio år aldrig kunnat resonera
sig till. Och sedan började de engelska
krigsförberedelserna.
Slutligen kan nämnas att författarinnan vid
avslutandet av sitt arbete i våras klart räknat
med strandade rysk-engelska förhandlingar och
i stället ett intimt tyskt-ryskt samförstånd. Och,
säger hon, skulle detta samförstånd bli
verklighet ”betyder det att uppgörelsen i München
ingalunda inlett en epok av försoning utan
endast berett marken för en större konflikt
mellan imperialistiska system”. På denna punkt
synes intet vara att tillägga. Ulf Brandell
Nihilismens revolution
HERMANN RAUSCHNING: Nihilismens
revolution. Kuliss och verklighet i Tredje
riket. Natur och Kultur. 7: 50.
Hermann Rauschnings analys av den tyska
nationalsocialismens väsen, som nu föreligger
i svensk översättning, är sedan snart ett år
tillbaka ett av de mest uppmärksammade
politiska arbetena och både i England och Förenta
staterna utkomma ständigt nya upplagor. Till
en del beror väl detta utomordentliga intresse
på författarens egen person, men till en del
är det förvisso motiverat, då ”Nihilismens
revolution” verkligen innehåller mycket som
kan hjälpa oss att förstå det världshistoriska
drama som nu utspelas. Hermann Rauschning
tillhör en gammal östpreussisk officers- och
godsägarfamilj. Själv deltog han som officer
i det första världskriget och efter fredsslutet
levde han som ägare till ett stort gods på den
fria staden Danzigs område.
Politiskt hörde Rauschning ursprungligen
hemma i de nykonservativa kretsar, som
bildade en högerflygel av det tysknationella
partiet och som hade sin ideologiske ledare
i Edgar J. Jung — Franz von Papens
privatsekreterare, mördad den 30 juni 1934 — och,
åtminstone tidvis sin samlingspunkt i den
aristokratiska Herrenclub i Berlin. Alltjämt
håller Rauschning fast vid de konservativa
idealen, han är till hela sin typ en preussisk
junker. Som många av sina meningsfränder
sympatiserade han med nationalsocialismen,
i vilken han trodde sig se ett den tyska
nationalismens värn mot vissa — som han
uppfattade det — urartningsfenomen i Weimar-
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
