Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
strapatser och självsyn från ungdomsåren
förvärvad intim förtrogenhet därmed kommer
aldrig någonsin mer — det vore då ett
under — att förenas med en målarbegåvning
och en personlighet av de måtten. Iakttagelsen
och känslan sträcker sig i detta måleri från
den nätta detaljen till den monumentala
helhetssynen, från småfågeln på kvisten till
havsörnen över den skummande vågen. Bruno
Liljefors hade en förunderlig hand, som dög lika
bra till det ömmaste precisionsarbete som till
de kraftigaste tag. Utan varje docerande och
känslodemonstration tolkade han varje fas av
livet i det vildas rike, idyll såväl som drama.
Det är en konst som var man kan läsa
innantill i lika lätt som i ”Folkskolans läsebok” och
som är så förvillande riktig att till och med
djuren skulle kunna godkänna den, om de
bara förstodo sig på denna dimension. Ett
fosterländskt epos, diktat utan alla falska
tonfall och högtidliga ord.
Det var på en gång Liljefors’ stolthet och
anspråkslöshet att han aldrig i sin konst gav
sig ut för att vara enbart konstnär. Han
vägrade att omtolka naturen för att konstnären
i honom skulle få något slags ensamrätt.
Därför hålla många av hans tusentals verk icke
måttet för en estetisk kritik. Något som han
mest intresserade sig för var till exempel
djurens skyddande likhet, i sig självt ett
ofruktbart konstnärligt motiv. Djurens bo- och
näringsställen äro sällan måleriskt givande,
men för Liljefors voro de outtömliga
fyndplatser. På senare år gjorde han sig väl också
skyldig till en viss massproduktion, ty
efterfrågan på hans arbeten var enorm. Och dock,
tar man bort alla likgiltiga tavlor av hans
hand och alla dem som mest äro ägnade att
tilltala jägaren och zoologen, blir det ändå
mer än nog kvar för konsthistorikern.
Liljefors’ plats bland vår konsts odödliga hjältar är
säkrad. Den gamle kämpen kan med förtröstan
om evigt rykte gå till de sälla jaktmarkerna.
Albert Engström och svensk
natur
En annan kärnsvensk konstnär, dess bättre
alltjämt i livet, kan det vara skäl att säga ett
par ord om. Albert Engström har ju länge
varit en nationell institution, som inte behöver
någon förespråkare. Men i ett av Sven Barthel
redigerat album som utkommit till julen (se
recension på sid. 80) har han betraktats ur
en synpunkt, som man kanske inte så ofta
anlägger. Boken heter ”Svensk natur”, och genom
en sammanställning av lämpliga teckningar
och målningar, skämtsamma såväl som
allvarliga, har Barthel velat framhäva vilken suverän
tecknare och skildrare av svensk natur
Engström är. Det låter sig minsann säga. Intrycket
av denna samlade uppvisning blir
imponerande, och en ängslig tanke inställer sig: folk
måtte väl veta att ta vara på dessa tydligen för
alla vindar spridda, generöst ur ärmen
framskakade blad. Ty de höra till nationens
klenoder, som inte få förskingras utan helst
småningom böra sammanföras till ett museum eller
i ett museum som ett äreminne över denne våi’
store konstnär och läromästare i självkännedom.
Till våra läsare
En prenumeration på Bonniers Litterära
Magasin kostar i år två kronor mera än
tidigare. Lösnummerpriset har måst höjas med
tjugufem öre. Det är de på senare år starkt
ökade omkostnaderna (arbetslöner, papper
m. m.) som nödvändiggjort höjningen. Vi tro
att läsarna hellre betala ett par kronor mera
per år än att få tidskriften i mindre format
och billigare utförande. Den är ändå inte
dyr, vilket säkert var och en med litet begrepp
om vad tidskrifter kosta i framställning skall
erkänna.
Från och med årsskiftet har tidskriften
öppnat sina spalter för annonser. Att också
detta står i samband med de stegrade
om
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
