Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Det tar just nu emot i nacken, om man vill
se tillbaka. Blicken är fixerad på
dagshändelserna och den ovissa framtiden.
Överhuvudtaget omöjliggjorde decemberhändelserna ett
mera ordnat intellektuellt arbete. Att litteraturen
närmast går mot vargatider är ofrånkomligt.
Man får bereda sig på en nedgång i
produktionen, såväl den andliga som den materiella.
Sådana aningar äro inte liktydiga med kulturell
defaitism. Tvärtom har ordet en större uppgift
nu än någonsin. På författarna främst vilar
ansvaret att värna tankens frihet och trygga
det andliga livets tillväxt. I kritiska tider som
dessa ha propagandister och mörkmän
högkonjunktur. När ett land är i fara, då är också
tanke- och yttrandefriheten i fara. Det är
tyvärr inte alltid så att de som för ett
tillfälligt, i och för sig kanske legitimt syfte
förorda och förordna stumhet eller tal mot bättre
vetande inse konsekvenserna därav på längre
sikt. Lika farlig som hysterisk hets är försiktig
tystnad. Tiden ställer stora krav på våra
författares mod och moral, låt oss hoppas att de
skola visa sig situationen vuxna.
I sin ringa mån vill Bonniers Litterära
Magasin även det år som nu ingår bidraga
till att härbärgera det fria ordet. Det är
ingen politisk tidskrift, som avkräver sina
medarbetare några trosförklaringar eller fordrar
att varje bidrag skall äga sin tillämpning på
det aktuella läget. Vi tro att våra läsare ha
intresse också för det tidlösa och det
otidsenliga. Detta skall inte hindra oss att bereda
plats för bidrag av aktuell och även polemisk
innebörd, så länge dessa blott fylla rimliga
anspråk på form och redbart uppsåt. När det
gäller att släppa fram nya förmågor på det
skönlitterära och essayistiska området äro vi
beredda att ta ganska stora risker; det
verkliga värdet av dylika bidrag framstår först
långt efteråt. Det kan tänkas att en och annan
läsare en och annan gång skall anse att en
sak hellre bort förbli otryckt. Vi äro beredda
på att bli föremål för kritik, både orättvis och
rättvis sådan. Må blott ingen kunna missta sig
på vår goda vilja att verka för litteraturens
och kulturens fortbestånd i en hård tid och för
rätten till fritt meningsutbyte i ett fritt Sverige.
Bruno Liljefors
Med Bruno Liljefors bortgick den siste i det
folkkära konstnärstriumviratet Carl Larsson,
Liljefors, Zorn. Seg som en masurbjörk höll
han sig fast vid livet längre än de andra två
och utvecklade intill sitt åttionde år en oerhörd
produktivitet. Livet, det fysiska livet i hela
dess sinnrika mekanik, har inte haft någon
mera nyfiken och ihärdig lärjunge än Bruno
Liljefors. Hemligheten med hans vitalitet var
just detta ständiga koxande i livsmekanismen,
detta spanande, spårande, prövande, kisande
hos jägaren och konstnären. Som barn var
Liljefors sjuklig och fick mest se på livet
genom en fönsterruta. Intresset för allt som
levde och rörde sig drog honom ut i
markerna och fick honom att glömma sin klenhet
och övervinna den i jakt och tävlan med det
vilda. Om detta berättar han i sin underbara
bok ”Det vildas rike”, som är suveränt fri från
fras och full av träffande iakttagelser och
uttryck. Den boken får inte glömmas för hans
måleri, ty den förtjänar att bevaras som en
av våra mindre klassiker. Man önskar att den
snart skall utges i en billig, behändig
folkupplaga utan färgplanscherna, som egentligen
ej höra till texten, men med de små
anspråkslösa teckningarna. Vilken läsning för alla
pojkar och vilken överlägsen jägarbok!
Så länge detta land bebos av svenskar med
nedärvt sinne för dess markstruktur och fauna
skall Liljefors’ måleri stå som det förnämsta
uttrycket för denna sida av vårt
nationalmed-vetande. En sådan kärlek till marken, skogen
och dess skygga invånare, en sådan genom
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
