Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Diktaren och människovärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
DIKTAREN
OCH
MÄNNISKOVÄRDET
Den så kallade efterkrigsgenerationen i
litteraturen, som mottog sina bestämmande
intryck under det första världskrigets blodröda
himmel och efteråt fick bära hela bördan av
andlig rotlöshet, står i detta nu inför sitt
avgörande prov. Att vara efterkrigsgeneration,
det betydde att ha fått ett tungt arv att
förvalta, ett mörker att bära på, en illusionslöshet
att gå till grunden med, men det innebar trots
allt en viss trygghet. Den stora förödelsen låg
i alla fall bakom en, och diktningen kunde slå
rot i förvissningen om att en ny andlig
ordning så småningom skulle växa fram på
ruinerna av den gamla och att mänskligheten
ur sitt lidande skulle hämta kraften till en
förnyelse. Allt detta är nu förändrat. Det finns
inte längre någon efterkrigsgeneration, och
därför inte heller någon sådan trygghet för
dikten som detta innebar.
Efterkrigsgenerationen har med ett slag, och som det förefaller
tämligen oförberedd, förvandlats till en
generation mellan krigen. Detta betyder att allt vad
den hittills uträttat får betraktas i ett nytt
perspektiv, och att grunden för dess kommande
gärning måste läggas om.
Redan under det förra världskriget skrev
Edith Södergran i ett av sina visionära
diktfragment :
Vänner, vi äro så låga som masken i stoftet.
Icke en rad utav oss består inför framtidens blick.
Med allt det förgångna skola vi störta i Lethe.
Då var det inte mången som ville underskriva
de orden. Under och strax efter kriget var
diktarna tvärtom besjälade av den tanken att
de själva var morgongryningens folk. Och
i stort sett bar hela efterkrigsgenerationen
i hemlighet på medvetandet om att vara en
framtidens härold. Hela den väldiga
upprensningen bland de fallna idealen, de falska
värdena, de ihåliga sanningarna, som på
tjugutalet med sådan furor igångsattes av
krigs-lyriken, krigsromanerna och krigsdramatiken,
och som på trettiotalet ytterligare fördjupades
och ofta nog radikaliserades till en tragisk
och brutal cynism — i stil med den som kom
till uttryck i ”Voyage au bout de la nuit”
av Céline, för att nämna ett typiskt
exempel — hela denna efterkrigstidens patetiska
bildstormning bars upp av tron på att man
utförde ett stordåd i mänsklighetens tjänst.
Man befriade människan från fördomar,
van
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
