Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Diktaren och människovärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTAREN OCH MÄNNISKOVÄRDET
föreställningar och moraliska hämningar, för
att hon så mycket renare och friare skulle
kunna ta det nya livet i besittning. Man
uppträdde med självmedveten kraft som det
förflutnas dödgrävare, därför att man trodde på
en framtid som man själv var delaktig i.
Nu är allt detta förändrat. Efter en svart
september finns det inte längre någon framtid
som man själv är delaktig i. I denna stund
finns det väl knappast en enda diktare som
inte i sitt inre bävande erfar det som Edith
Södergran uttryckt i orden: ”Med allt det
förgångna skola vi störta i Lethe.” Det vore orätt
att säga att slaget kom oförberett, men inte
desto mindre var effekten förlamande.
Man frågar sig kanske: Hur har denna
psykiska kris kunnat utveckla sig så snabbt?
Vad beror det på att krigets effekt nu är så
mycket mera förlamande än förra gången, och
att trycket känns så starkt också i de länder
som tills vidare inte fått en direkt känning av
det? Man finner en förklaring, om man
närmare undersöker det nya krigets natur. Hur det
kommer att gestalta sig kan ingen förutsäga, och
det skulle vara fåfäng möda att försöka
karakterisera det. Man kan visserligen redan nu
konstatera att det inte är ett krig i vanlig mening,
utan snarare en oformlig hydra, en
destruk-tionens drake som upprycker allt liv med
rötterna, som inte vet av bestämda fronter,
krigförande och neutrala, civila och militärer, och
inte heller har något fattbart mål. Men även
om man tillgrep aldrig så sensationella uttryck,
skulle orden falna till stoft inför det oerhörda
skeende som man anar utan att kunna fatta
det. Vi får nöja oss med att undersöka, i vilka
tecken detta krig uppkom, vilka dess förebud
var, och redan det ger oss en föreställning om
dess natur.
Det förbereddes av ett andligt angrepp som
med diabolisk träffsäkerhet riktades mot de
moraliska och intellektuella värden och hela
den andliga ordning som har till uppgift att
skydda människovärdet, och som genom denna
sin funktion innebär ett erkännande av dess
okränkbarhet. Den mänskliga tankens vördnad
för sanningen, rättssäkerheten, den personliga
friheten, allt detta underminerades och
förintades långt innan torpeder och granater
började sin verksamhet. I det politiska livet
har sanning, heder och anständighet förvisso
aldrig haft mycket att säga till om, men dessa
makter har dock erkänts och man har städse
uppfattat dem som den mänskliga tillvarons
ideal. När detta krig förbereddes fick man
vara med om att dessa ideal öppet förhånades,
till och med av statsmän i ansvarig ställning,
och att allt som kunde ge människan ett sken
av värdighet trampades i smutsen.
Efter en sådan förberedelse var det inte
underligt att kriget, redan innan det på allvar
brutit ut, började med att skapa flyktingar och
hemlösa, att utstöta vissa kategorier av
människor ur den mänskliga gemenskapen och
lösrycka andra från sin jord och sitt hem. Vi
fick se människovärdet utan strid, utan
motstånd rinna bort i de ändlösa, gråa
flyktingstågen och utan namn, utan vittnen, utan dom
söndersmulas i koncentrationslägren. Vi fick
uppleva att de förnedrade frivilligt sökte döden
för att på det sättet rädda sin innersta
helgedom, sitt människovärde. Vi fick åse, hur de
hemska spökskeppen med hemlösa ombord for
från hamn till hamn, men inte fick avleverera
sin människolast någonstans, hur de jagade
människorna irrade omkring i gränsområdenas
Ingen mans land, utan möjlighet att komma
in varken i det ena eller det andra landet,
utstötta så att säga från jordens krets.
Sådana var förebuden till detta krig. Så
började det. Det var det organiserade
människoföraktet som från börj an ledde angreppet,
och det syftade till ingenting annat än att
förnedra människan och frånta henne inte blott
de klassiska människorättigheterna, utan också
själva människovärdet. Såvitt vi nu kan döma,
2. — B. L. M. 1940. I.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
