Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Diktaren och människovärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTAREN OCH MÄNNISKOVÄRDET
vågar man kanske ändå hänvisa till några
symtom. Framför allt måste man väl säga, att
livsbilden undergick en egendomlig
förskjutning i riktning mot det animala, det
för-mänsk-liga. Människan blev ganska konturlös, hennes
panna hade svårt att höja sig över summan av
de samlade livsintrycken.
I en värld, där så många jordskred inträffat
och så mycket fördolt uppenbarats i de sociala
såväl som de själsliga djupen, fanns det
ofantligt mycket för livsskildraren att göra. Sociala
utvecklingsprocesser skulle kartläggas,
massornas liv skulle bringas i dagen och den
individuella själens hemliga förbindelser med
den omedvetna mänskliga allsjälen skulle
uppdagas. Det var bara att kavla upp ärmarna
och gå till verket. Stora uppgifter väntade, ett
väldigt material låg obearbetat. Den oerhörda
rikedomen på nytt livsmaterial och
differentierade livsintryck, som de moderna diktverken
företer, ådagalägger att författarna inte låtit
tillfället gå sig ur händerna. Men ändå är det
något som saknas i dem, något mycket
väsentligt som man kunde kalla meningen med det
hela. Man har så ofta den känslan, när man
läser modern litteratur, att det är någonting
oerhört intressant och värdefullt som
före-speglas en, men som samtidigt glider en ur
händerna, medan man läser. Det är det
mänskliga underlaget som inte håller. Människan
själv har så att säga blivit en bifigur bland
alla sina ”problem”; hon har undergått en
nedvärdering som skvallrar om att där döljer
sig ett hemligt människoförakt bakom det stora
intresset för de mänskliga villkoren.
Jag skulle tro att detta är orsaken till att
diktaren av i dag känt sig så villrådig och
osäker om sig själv. På något sätt känner han
sig, trots alla de lysande resultat han kan peka
på, stå i skuld till människan, till detta enkla
och oförstörbara väsen, som trots alla sina
vittutgrenade sociala och psykologiska
förbindelser är och förblir densamma i dag som för
tusen år sedan. När det stora angreppet mot
människovärdet sattes i gång, fick han en
förfärande visshet om sin otillräcklighet och sin
skuld. Han visste att nu gällde det själva den
mänskliga substansen i hans verk, dess kraft
och dess renhet, och att vid sidan av detta
var allting annat mer eller mindre värdelöst
och dömt att ”störta i Lethe”.
Nu är det ju fåfängt att tro att diktaren kan
säga till sig själv: så och så skall du dikta,
detta är nu din uppgift, eller att andra kan
föreskriva honom hur han skall dikta. Det är
lika kortsynt som att tro att man kan
föreskriva någon, vilka drömmar han skall drömma,
när han sover. Men i och med det att diktaren
med hela sitt väsens kraft upplever det som
nu sker med människan, kommer hans
diktning att influeras av det och samla sig kring
det enda nödvändiga. Om diktaren skall kunna
fylla sin uppgift i denna tid, måste han rena
sig själv från allt sådant som kan hindra
honom att komma människan nära. Han måste
riva alla skygglappar från sina ögon, från
vilket håll de än stammar och vad de än kallar
sig, han måste våga se in i det oerhörda
skeendet och finna rätt på människan mitt
i allt detta. Gör han det, kommer mycket av
det som ännu i går sysselsatte hans ingenium
och föreföll honom så viktigt att nedsjunka
i betydelselöshet, medan hans dikt kommer att
samla sig kring människovärdets enkla och
avgrundsdjupa problem. Det är bra med
människokunskap, det är förträffligt att känna de
psykologiska och sociala sammanhangen, men
det är ännu bättre att stå i ett så nära
förhållande till människan att man i sin diktning
kan uppfånga det ”storhetens sken” som också
den minsta bland människor har över pannan.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
