Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Diktaren och människovärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
kommer människan i vår tid att utsättas för
en förnedring som man knappast kan finna ett
motstycke till i den av oss kända historien,
om inte möjligen den senromerska tidens
förfall, med dess utarmning av människan, av
hennes sedliga och materiella resurser, kan
erbjuda en jämförelse.
Det är här man finner orsaken till att detta
krig så snabbt utövat en förlamande verkan.
Vi kände dess natur, redan innan det bröt ut,
och när det verkligen släpptes lös, visste vi
alla att nu förestod det yttersta i fråga om
förstörelse, det som inte ens förra världskriget
mäktade med, förintelsen av själva den
skapande substansen hos människan, frihetens
innersta kärna, människovärdet.
Man har gjort gällande att kriget inte är
grymmare nu än det varit i forna tider och
att förstörelsen inte kan vara större. Man
glömmer att vår civilisation, med dess ömtåliga,
världsomspännande organisation, är sårbarare
än en mindre högt utvecklad civilisation. Och
man tar inte i betraktande att den andliga
förstörelsen nu måste bli katastrofal, därför att
de värden den drabbar — friheten och
människovärdet — fordom uppbars av ett fåtal,
men nu är var mans egendom och bildar
grundvalen för samhällets liv. Kriget såsom
instrument för människoföraktet kan i dag
hemföra ett byte som aldrig tidigare stått det
till buds. Det kan krossa inte blott furstar och
herradömen, utan också den vaknande,
självmedvetna människoanden i folkens djupa led.
Det är inte underligt om diktaren nu
förstummas och har en känsla av att han hellre
skulle göra någonting annat än dikta. Jag
skulle till och med vilja säga att det är gott
att han känner det så. Det innebär i alla fall,
om inte annat, att han känner sin diktnings
otillräcklighet och böjer sitt hjärta i
ödmjukhet inför människans tragedi.
Det finns många tecken som tyder på att
en viss känsla av otillräcklighet och djup
oviss
het redan länge gjort sig gällande. Tidens
sociala och politiska oro har skapat oro också
i författarnas läger, och mer än en diktare har
känt det mänskliga underlaget för sin diktning
vackla. När den ena efter den andra av tidens
diktare sökt betäckning bakom bestämda
politiska ideologier, för att där finna stöd för sin
vacklande tro och måhända också en tillflykt
undan det personliga ansvarets börda, när den
ena efter den andra av tidens
undergångspro-feter räddat sig över till väckelsemöten och
predikstolar, för att på det sättet maskera en
hotande konstnärlig bankrutt, när en så
exklusiv artist som Huxley, för att nämna ett enda
markant exempel, slagit sig ned och författat
uppbyggelseböcker, då vet man ungefär vad
klockan är slagen. Någonstans i diktens
gästa-budssal har dessa diktare fått syn på ett mene
tekel, ett förskräckande bud om snar dom, och
de har skyndat sig att söka räddning, där de
trott sig finna en sådan, utanför diktens
råmärken.
Du är vägd och befunnen för lätt — dessa
ord, skrivna av en osynlig hand, har
överraskat diktaren av i dag, mitt under
högkonjunkturens och den braskande reklamens
lysande fest.
Under de år som gått kunde den högt
utvecklade bokindustrien, stödd på massornas
stigande läshunger, skapa en enastående
högkonjunktur för litteraturen. Denna
högkonjunktur kom även dikten till godo, låt vara
att det främst var den litterära fabriksvaran
som profiterade av den. Även diktare kunde
förtjäna förmögenheter på sina böcker, och
de som inte gjorde det, kunde i alla fall glädja
sig åt större upplagor och en stadigt vidgad
läsekrets. Det är egentligen först i detta
ögonblick vi kommit underfund med att det låg en
förförelse i denna högkonjunktur och att den
yttre framgången på ett förrädiskt sätt dolde
en hemlig inre söndervittringsprocess hos
dikten. Utan att närmare analysera denna process,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
