Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Levi Læstadius: Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTT
III.
Här ett och annat sömnigt fönster lyser
bland kullens mörka skock av låga hus,
som vart och ett sitt trista öde hyser.
En dörr slår upp, och mot en lyktas ljus
står skuggan av en man, en röst hörs banna,
och trumpna stövlar trampa gårdens grus.
”Var plöjer du idag?” — ”Vid Östra Sanna.
Jag får’et klart till kvälln, om Gud är god.”
Så hör jag orden, men får icke stanna.
Det brinner som en feber i mitt blod.
På slutna order färdas jag mot fjärran,
och hopp och oro slitas om mitt mod.
På slutna order — på ett bud från Herran —
jag lämnar denna trakt med kända ting,
den gamla brunnen där, den gistna kärran,
och ladan med sin körsbärsskog omkring.
Jag lekte här som barn, och nu går färden
mot bergens slutna, töckenhölj da ring.
Se, som en blank staty mot gråa gärden
står grannens vita häst, bekant och kär!
”Farväl, du Blacken! Jag drar ut i världen.”
I världen? Detta var min värld. Jag är
en man som flyr — och dock mot onda öden,
dem dimman ännu i sitt sköte bär.
Mot segern, nederlaget eller döden.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
