Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Levi Læstadius: Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVI LÆSTADIU S
Och blek jag reser mig, mitt blod är is.
Jag nått den punkt, där intet sig förräntar,
och vägen svänger in i töcknigt dis.
Ja, jag skall gå. Det stora mörkret väntar.
II.
Den bleka dagens strimma syns ej än.
Mjukt vilar mörkret över träd som sova
med lugna andedrag — liksom min vän.
Se, munnen ler, som tycktes drömmen lova
en dag av idel sällhet! Ack, du får,
du kära hustru, sorg i morgongåva.
Den har jag skänkt dig. Sällan vi förmår
att se vår gärnings frukt, när sorg det gäller.
Tyst drar jag dörrens reglar från och går.
I fuktsvart förstugmörker hunden gnäller
och sticker i min hand sin kalla nos,
men när jag öppnar porten, glatt han skäller,
och över silvrigt gräs och frostsvart ros
han far som en besatt, och svansen svänger,
står plötsligt still — Pil på’n! — Han flytt sin kos.
Och ensamhetens gift min själ bemänger.
I denna morgon står jag utan vän
och tungt är sinnet, när jag grinden stänger.
Jag återvänder aldrig hit igen.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
