Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Christensen, Steen, Synd for Helene - Branner, H. C., Om lidt er vi borte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN DANMARK
spänning väntar på vad den ännu tämligen
unge författaren vidare kommer att prestera.
Slutligen ha vi Steen Ciiristensen. Han är
icke längre en ung man, och han har skrivit
åtminstone en hok förut, som dock gick
obemärkt förbi. Hans nya roman, ”Synd for
Helene”, har i gengäld mottagits mycket väl
av kritiken. Den är ingalunda ett mästerverk.
Men den har vissa förtjänster, som man icke
bör förbigå. Steen Christensen har en skarp
blick för människor och i synnerhet ett skarpt
öra för dem. Han kallar sin roman ”en
köpen-hamnsroman”. Det är ett rätt stort ord, ty
Köpenhamn är en stor stad eller rättare sagt
många städer, vars omkretsar skära varandra.
Steen Christensen skildrar endast en liten stad
av de många, en av de minsta och för
Köpenhamn som kulturcentrum en av de minst
värdefulla. Vill man vara mycket sträng mot
romanens miljö kan man säga att den ligger mellan
en krog och en veckobladsredaktion på en
tvärgata till Strøget. Men allting kan få
förekomma i romanform, förutsatt att det skildras
av rätt man. Och Steen Christensen är
obetingat rätt man för denna miljö. Han känner
den som sin egen byxficka. Hans personer
— en veckotidningsredaktör, en annonsagent,
en revyskådespelare etc. — äro tagna på kornet.
De äro så riktiga att det nästan gör ont. Deras
repliker äro så köpenhamnska att de skär
igenom andra författares mindre munviga för
att icke säga talanglösa försök att efterbilda
en viss köpenhamns jargong som en
springpojkes glåpord skär igenom trafikbullret. Det
är synd att huvudpersonen är en ganska vag
figur som man inte bryr sig om att höra
mycket om eller av. Bipersonerna äro i stället
desto mera lyckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
