Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN B IB LIO T E K S M A N BLAND SINA EGNA BÖCKER
(1793), som Leopold kallade hälften av vår
litteratur, har jag i ett utomordentligt vackert
exemplar, i Helena Maria Linncrhielms lilla
läckra och bokhistoriskt ensamstående
”Vitterhetsförsök” (1795) saknas icke ”Dig”-bladet,
som jag sett prisas för sin sällsynthet i så
många bokkataloger, att jag börjat tvivla på
att det verkligen är så sällsynt. Bellmans
översättning av Gellerts fabler (1793) är också
en mycket vacker bok, och Hans Järtas
satiriskt ironiska funderingar ”om sättet at
up-rätta och befästa den urgamla franska
monar-chien” (1799) är det trevligt att kunna läsa
i ett oskuret exemplar med de ursprungliga
gråpappersomslagen. Om jag så tillägger, att
icke ens de obestridliga pekoralisterna Bjugg,
Engzell, Seseman och Yckenberg äro
orepresenterade i min sjuttonhundratalssamling, så
må det vara nog med uppräkning av
författare och boktitlar från denna period.
Romantikens vitterhet börjar, som sig bör,
med ”fosforisternas” tidskrift Phosphoros (1810
—13) och ”göternas” Iduna (från 1811).
Exemplaret av Phosphoros är mycket vackert,
och trots att det är bundet så tidigt som
omkring 1830 ha alla de laxröda häftesomslagen
bevarats; det har tillhört kritikern och
språkforskaren Johan Erik Rydqvist. Författarna
äro kanske icke fullt så rikt representerade
som den föregående periodens. Att jag saknar
första upplagan av ”Frithiofs saga” beror
uteslutande på att jag icke lyckats finna ett
acceptabelt exemplar av denna sönderlästa
bok; jag har i stället så mycket vackrare av
andra och tredje upplagorna. Av Tegnér i
originaltryck har jag ”Smärre samlade
dikter” (1828) med författarens dedikation till
målaren Sandberg, sången ”Vid Leopolds
graf” (1829) och ett vackert exemplar av
jubelfesttalet 1817. Detta tal måste räknas till
våra dyrbaraste kulturdokument. Det är ett
av de vackraste uttrycken för vad svensk
kulturtradition upptagit av upplysningstidens
humanitets- och frihetsideal, av det bästa den
stora revolutionen lämnat i arv. Att
originaltrycket av en sådan skrift kan köpas i ett
stockholmsantikvariat i våra dagar för 2
kronor, är ett sorgligt vittnesbörd om hur
likgiltig man är här i landet för vår kulturs
verkliga milstolpar. Som ytterligare illustration
härtill må tjäna, att jag rätt nyss köpt en
liknande skrift av Geijer på auktion i Stockholm
för 3: 75. Det var ett praktexemplar på extra
fint papper av hans märkliga ”Tal vid
Svenska bibel-sällskapets allmänna
sammankomst 1836”, och det innehöll författarens
dedikation, med fullständig namnteckning, till
Malla Silverstolpe. Jag är övertygad om att
en skrift i motsvarande skick av en av
landets andliga stormän skulle i verkliga
kulturländer som England eller Frankrike betinga
ett helt annat pris. Av Geijer äger jag vidare
”Svea rikes häfder” (1825), ”Minnen”
(1834), ”Skaldestycken” (1835) och ”Den
blå boken” (1837), alla i ypperliga exemplar.
J. O. Wallin är företrädd av bland annat sina
första böcker, ”Öfversättningar från latinske
skalder” (1806) och ”Början till
öfversätt-ning af Eneiden, jemte några smärre poemer”
(1808). Strax intill dessa tre stormän stå
epigonerna C. G. von Brinkman, J. M.
Stjern-stolpe och B. von Beskow. Den förstnämndes
böcker, som endast utgivits såsom ”avtryck
för vänner”, uppskattades på sin tid mycket
av samlare. Det gäller inte minst den lilla, på
blåtonigt papper tryckta ”Elegien” (Paris
1799), som på auktionen efter Ludvig
Man-derström 1874 gick till 66 kronor; den
betecknas av Klemming i katalogen som ”mycket
sällsynt”. Mitt exemplar överträffas icke av
Snoilskys; det är mera sällan man har
tillfälle till ett så grovt skryt. Gå vi till de
egentliga romantikerna finna vi av Atterbom,
förutom en rad disputationer och första
upplagan (1841—55) av ”Svenska siare och
skalder” — den andra har jag också i hans
sam
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
