Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. VIKTOR JOHANSSON
mer 1, och Rydberg har skrivit däri:
”Exemplaret N:o 1. Till Grefve Albert Ehrensvärd.
Vördnadsfullt Förf.” Till samlingen hör
vidare en mängd publikationer, i vilka
Rydberg medarbetat, samt en del böcker, som
han försett med företal. Viktigast av de förra
är ett vackert exemplar av göteborgskalendern
”Flora” för 1864 (tryckt 1863), i vilken
skaldens först publicerade dikter trycktes
under den Byron-Sommeliuspåverkade titeln:
”Strandwrak. Några spillror hopplockade af
Robinson Crusoe.” Om jag till sist tar fram
ännu ett nummer i samlingen, så är det
uteslutande som ett exempel på böckers
underliga öden. Rydbergs vän Johan Nordenfalk
har tagit ett exemplar av hans avhandling
”Om hjältesagan å Rökstenen” (1893), till
detta fogat de fyra planscher, som höra till
Fr. Sanders arbete ”Hvem var Sigurd
Fafnes-bane?”, och försett det hela med ett solitt
band. På dettas försättsblad har han skrivit
följande dedikation till fru Rydberg: ”Till
Öfverbibliotekarien å Ekeliden föräras —
för hennes särskilda normalsamling — det
enda fullständiga exemplaret af ’Hjältesagan
å Rökstenen’ hopklistrad under minne af
gammal vänlighet mot Hennes vördsamt
till-gifne J. Nfk. 7/2 94.” Trots föreskriften har
alltså boken hamnat i ett antikvariat och
därifrån kommit i min samling.
Det är i sanning tid att gå vidare.
”Signaturernas” debutarbeten äro hos mig
företrädda av kalendern ”Isblomman” (1861) och
båda samlingarna ”Sånger och berättelser”
(1863 och 1865). Av Edvard Bäckström har
jag fyra originalupplagor, tyvärr inte i samma
förnämliga skick som Snoilskys ”Smådikter af
Sven Tröst” (1861) — av känd sällsynthet —,
”Orchideer” (1862), ”Dikter” (1869),
”Son-netter” (båda upplagorna, 1871 och 1888) och
”Svenska bilder” (1886).
Och så äro vi framme vid min ungdoms
litterära upplevelse, August Strindberg. När
jag gick i gymnasiet, närmare bestämt 1906,
började Bonniers förlag ge ut den förträffliga
1-kronasserien ”De bästa böckerna”. Den
inleddes med fem volymer, ”Fredmans epistlar”,
Blanches ”Hyrkuskens berättelser”,
Strindbergs ”Hemsöborna”, Per Hallströms ”En
gammal historia” och Alphonse Daudets
”Lilla parfvelns historia”, vilka jag
omedelbart köpte och läste. ”Hemsöborna”
efterföljdes av många andra Strindbergsböcker i
1-kronasupplaga, som jag också skaffade mig.
De flesta har jag alltjämt kvar, bland annat
hela sviten av de självbiografiska skrifterna,
varav ”Tjänstekvinnans son” har en
intressant inledning av Strindberg och en
efter-skrift, daterad 7 febr. 1909. Även andra
förlag utgåvo billiga Strindbergsböcker, så till
exempel kom på Ljus’ förlag ”Giftas” (1905)
och en vacker upplaga av ”Svenska öden och
äventyr” (1907). Författaren var ju dessutom
alltjämt produktiv, och 1910 kom den sista
stora Strindbergsfejden, som ännu en gång
ställde honom i diskussionens mittpunkt.
Dessa ungdomliga Strindbergsstudier
grundläde hos mig en beundran för hans
författarskap, som icke kunnat rubbas av att så mycket
hos honom snarast var ägnat att avkyla hans
dyrkare. Därför blev jag uppriktigt glad, när
jag under mina senare Leopoldsstudier läste
följande yttrande i den store kritikerns
alltför mycket förbisedda essay över Rousseau:
”Var han filosof eller fantast? en dygdig man
eller en skrymtare? Man har disputerat
därom. För min del frågar jag endast, vilken är
förtjänsten av hans skrifter... Vad gör mig,
hurudan han till sin person var eller ej? Det
är hans skrifter som angå mig. Dessa äro för
mig Rousseau.” Aldrig hade jag väntat mig
att hos Leopold finna ett så gott stöd för min
gamla Strindbergsbeundran. Den åskådning,
som ligger bakom de citerade orden, är för
resten nog ingen oäven utgångspunkt för den,
som vill studera diktverk för deras egen skull
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
