Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN B IB LIO TE K S MA N BLAND SINA EGNA BÖCKER
■och icke som material för utforskandet av
författarens biografi eller djuplodning av lians
psykologi eller psykopatologi.
Mina 1-kronasupplagor av Strindberg ha
sedan fått maka åt sig för andra. Jag har
aldrig drivit något systematiskt
Strindbergs-samlande; det är blott hans i bokform utgivna
arbeten på svenska jag sökt komma åt,
särskilt 1880-talets rika produktion, som för mig
i första hand är Strindberg. Min samling
består nu av 73 svenska originalupplagor, varav
29 tryckta åren 1870—90. Det blir inte svårt
att öka antalet, ty många av dem jag saknar
äro inga sällsyntheter. Dessutom har jag
bland annat ”Samlade dramatiska arbeten”
(1903—04) och den stora samlade upplagan
i 55 band; båda dessa innehålla, som bekant,
en del originaltryck. Där finns också
dedika-tionsexemplar, till exempel ”Svenska folket”
med tillskrift till den originelle orientalisten
Carlo Landberg. Boken hade snappats upp av
den store germanisten Eduard Sievers, vars
bibliotek efter hans död såldes av
Harrasso-witz i Leipzig. Jag har ytterligare ett
exemplar av denna bok med alla häftesomslagen
bevarade. De första av dessa innehålla, som
bekant, Strindbergs svar på den ampra kritik
hans bok blev utsatt för.
Även det övriga åttiotalet är ganska bra
representerat, inte minst dess lyrik, som jag
haft särskilt intresse för. När jag i detta
sammanhang nämner August Bondeson, så är det
för att få tala om, att jag äger hans
debutarbete, den lilla diktsamling han under titeln
”Knäppar på lyran af Håttur” utgav på eget
förlag 1875, då han gick i sjunde nedre klassen i
Göteborgs högre allmänna läroverk; han har
själv berättat om saken i ”När vi började”.
Detta lilla dikthäfte torde tillhöra den nyare
svenska vitterhetens allra största sällsyntheter.
Då det kommer någon, som vill se eller som
jag vill visa mina böcker, anordnar jag ibland
en liten utställning av nittiotalisternas
debut
arbeten, som jag äger i perfekta
originalupplagor: Heidenstams ”Vallfart och
vandringsår” (1888) och ”Renässans” (1889), Tor
Hedbergs mot denna riktade broschyr
”Glädje” (1889), Heidenstam—Levertins
”Pepitas bröllop” (1890), 1891 års viktiga
skörd, nämligen Selma Lagerlöfs ”Gösta
Ber-lings saga” (”presentupplagan”), Frödings
”Guitarr och dragharmonika”, Levertins
”Legender och visor”, Per Hallströms ”Lyrik och
fantasier”, och så de båda från 1895,
Karl-feldts ”Vildmarks- och kärleksvisor” och
Hjalmar Söderbergs ”Förvillelser”. Naturligtvis
har jag åtskilligt mera av dessa författare
både förstaupplagor och annat. På
Heidenstams och Levertins samlade skrifter
prenumererade jag som gymnasist och nybakad
student. Av Heidenstam, som är min hembygds
store sångare, har jag väl det mesta i
originalupplagor. Levertin läste jag, allteftersom
jag fick häftena av hans skrifter. Han har
nu, enligt min mening med stor orätt, kommit
i skymundan både som diktare och forskare.
Av hans brinnande kärlek till svensk kultur
mottog hans ungdomlige läsare starka intryck.
Han kommer städse att vara Levertin tacksam
för detta alltjämt verkande serum mot
antisemitisk besmittelse. Hjalmar Söderberg, till
vars dyrkare jag alltid hört, är en av de få
författare, som jag har komplett i
originalupplagor.
Bland de författare jag kunnat följa från
debuten skulle jag tro, att jag först fastnade
för Ludvig Nordström. Hans ”Borgare” köpte
och läste jag våren 1909, då den kom ut. Jag
följde honom sedan bok efter bok, ett långt
stycke in i totalismen, och har 29 av hans
böcker. Siwertz och Gustaf Hellström
upptäckte jag senare, den förre med
”Mälarpirater” (1911), den senare med ”Kring en
kvinna” (1914). Båda äro ganska fylligt
representerade. Så är överhuvudtaget fallet
med många av de övriga prosaisterna från
4. — B. L. M. 1940. I.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
