- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1940 Årg. 9 Nr 1 /
52

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. VIKTOR JOHANSSON

Även de mera ”lärda” biblioteken växa på
ett sätt, som öppnar skrämmande perspektiv.
Detta beror framför allt på det sega
fasthållandet vid dogmen, att aldrig något gammalt får
gallras ut för att bereda plats för nytt, att ett
verk, som kanske genom en ren tillfällighet
råkat fastna i biblioteket skall för all
framtid få stanna där, även om det tillhör den
stendöda eller dödfödda litteraturen. Följden
blir, att alla dessa bibliotek få en kronisk
byggnadsfråga. Det må vara hänt, att allt som
tryckes i vårt land bevaras, även om man kan
tvivla på nödvändigheten av att detta sker
på tre ställen. Jag tänker mera på den mängd
av föråldrad och död utländsk litteratur, som
upptar alltför mycket hyllutrymme i våra
stora bibliotek. Visserligen kan ett verk, som
för länge sedan spelat ut sin roll, om det nu
någon gång haft en sådan, råka bli uppsökt
äv en samvetsgrann forskare. Men behöver
•det därför finnas på en fyra, fem ställen i
landet? Kunde det med nutidens
kommunikationer inte räcka med att det bevarades i ett
bibliotek och förstördes i de andra? Jag
undrar, om inte de stora biblioteken genom
samarbete och specialisering skulle utan skada
kunna nedbringa sina skrymmande
bokbestånd. Men tanken är naturligtvis omöjlig att
realisera, ty annars skulle väl våra ledande
biblioteksmän för länge sedan ha kommit på
den.

. Det är väl dock här som eljest sörjt för
att träden inte skola få växa upp i himlen.
Kanske håller boken på att mista sin betydelse
som den främste kulturförmedlaren. Det ser
visserligen inte så ut just nu, när böckernas
antal och upplagornas storlek nå toppsiffror.
Ett allvarligt orostecken är dock, att
böckernas livslängd synes vara i starkt avtagande.
Jag undrar till exempel, hur många här i
landet som nu läsa eller köpa D. H. Lawrence?
Det vore lätt att hopa exempel på böcker,

som haft en hektisk blomstringstid, då alla
”måste läsa” dem, och sedan sjunkit i
glömska. Efter någon tid dumpas vad som är kvar
av sista upplagan, och snart nog måste
bok-handelsmedhjälparen svara den kund, som
väcker uppseende genom att vilja köpa en
bok, som är några år gammal: ”Den boken
för vi inte längre.” Ett svar alltså i stil med
det man får, om man försöker köpa en
likadan skjorta eller ett par likadana skor, som
man trivdes så bra med för ett par år sedan.
Böckerna bli mer och mer modevaror,
säsongartiklar. Nytt skall det vara, ständigt nytt,
även om det nya är i alla avseenden sämre
än det gamla — det vill säga det som för inte
länge sedan var nytt.

Verkningarna av de möjligheter nutidens
människor ha att skaffa sig allehanda ytlig
bildning och förströelse med tillhjälp av
enbart de yttre sinnena kunna naturligtvis inte
ännu riktigt bedömas. Georges Duhamel har
i sin för några år sedan utgivna bok ”Défense
des lettres” pekat på de många faror, som
hota boken till livet, icke minst från filmen
och radion. Han räknar rent av med
möjligheten, att böcker om femtio år spelat ,ut sin
roll för den stora massan och endast begagnas
av en mycket begränsad bildad elit. De andra
— de med uteslutande film- och
radiobildning — bleve väl då den moderna
motsvarigheten till gångna tiders analfabeter.

Man kan fråga sig, om boken strängt taget
skulle förlora på en sådan utveckling, om inte
dess kvantitativa tillbakagång skulle motvägas
av ett kvalitativt uppsving, om vi inte på det
sättet skulle få färre men bättre böcker. Tänk
om boken finge samma ställning som
tidningspressen i Spanien, vilken jag en gång
hörde en kännare påstå vara ovanligt
högtstående — därför att en så stor del av spanska
folket är analfabeter.

Mars 1939.

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 01:09:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free