Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Blomberg, Harry, Än kommer dag, anmäld av Gustaf Lundgren - Ingel, Paul Michael, Flyktingar söker hamn, anmäld av Knut Jaensson - Hägglund, Arne, Den rike ynglingen, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
”sammanträffanden”, som på ett förargligt sätt
verka osannolika och konstruerade. Men det
finns som sagt också en del att glädja sig
åt i den. Gustaf Lundgren
I hamn
PAUL MICHAEL INGEL: Flyktingar söker
hamn. Wahlström & Widstrand.
7:50.
Vi har numera många yrkesförfattare i
egentligaste mening och därom är i och för
sig ingenting att säga, bara man håller i
minnet att författare och diktare ganska sällan
är synonyma begrepp.
Som romanförfattare har Paul Michael Ingel
ett övat handlag och ett raskt föredrag. Den
senaste boken, ”Flyktingar söker hamn”, är
en fortsättning på den tidigare romanen
”Ungdom i landsflykt” men utgör enligt en
inledande upplysning ”en för sig sluten sak”.
Scenerna avlöser varandra snabbt och det
psykologiska sammanhanget är så pass
beslöjat, att händelseförloppet blir oväntat. Den
helt och hållet ynklige emigrantynglingen
Nikolai Mensjin blir i bokens sista fjärdedel
en helt annan och avsevärt mycket bättre
människa: karaktärsfast, osjälvisk, fin och nära
nog vis, med andra ord raka motsatsen till
det han varit förut. Häri ligger emellertid,
besynnerligt nog, bokens originalitet. Ty denna
lika glädjande som sällsynta förändring är
bara delvis en älskad kvinnas förtjänst och
endast till ringa del ett resultat av livets hårda
skola. Den egentliga orsaken till hjältens
förvandling (här ett adekvat uttryck) är
nämligen — världslitteraturen: det är genom
läsningen av böcker som ”Krig och fred”,
”Ras-kolnikov” med mera som Nikolai så
genomgripande förädlas. Denna tro på de goda
böckernas kraft skulle vara både rörande och
avväpnande, om den gav intryck av att vara
en verklig tro.
Miljön — rysk flyktingsvärld i Kreugers
efterkrigstid — är snarast att betrakta som en
förevändning. ”Flyktingar söker hamn” är
i själva verket i den meningen en tidlös roman
att den rör sig med romanernas stående galleri
av romanfigurer och litar till deras beprövade
verkan. Där finns den skenbart jovialiske
fä
hunden, den skenbart cyniske gentlemannen
och den starke knölen som i rätta ögonblicket
blir slagen i däck av en något mindre men
dess bättre tämligen jättestark karl med hjärtat
på rätta stället.
Bokens personer talar samtliga i korta,
avbrutna satser. Beskrivningen på deras
utseenden blir ofta små naturskildringar:
”ögonen ramades in av skrattrynkor och glittrade
som små klara vattenkällor mellan vassruggar,
kantade av gula ögonfransar”. Romanen slutar
i alla avseenden lyckligt. Men den börjar med
ett motto av Södergran, dikten ”Porträttet”,
vilket är olyckligt. Knut Jaensson
Bondestudentens
hemlängtan
ARNE HÄGGLUND: Den rike ynglingen.
Roman. Norstedts. 6: 75.
Pseudonymen Arne Hägglund debuterade
år 1938 med ”Fall från kateder”, en
skarpsynt liten studie i självgodhetens psykologi
och samtidigt en diskussionsroman, vari de
demokratiska bildningsidealen sättas under
debatt. Författarens egen ståndpunkt kan väl
närmast karakteriseras så, att han
känslomässigt sett längtar hem till det förflutna, medan
han förnuftsmässigt inser, att tidens ur inte
kan vridas tillbaka. Detta stämningsläge har
satt sin prägel också på fjolårets bok, vilken
liksom den förra har sin styrka i det
essayis-tiska och diskussionsmässiga och sin svaghet
i det rent konstnärliga. Någon gestaltskapande
förmåga besitter Arne Hägglund ännu inte,
men han är en vettig debattör, en klok
psykolog, och han skriver en klar och sober
sakprosa, som upplivas av en viss torrolighet och
enstaka provinsialismer.
Temat i ”Den rike ynglingen” har flera
anknytningspunkter till det förut behandlade
och är lika centralt. Storbondesonen från
Dalarna fil. lic. Jonas Smede är en välkänd
figur: akademikern och stadsmänniskan, som
gripits av leda för den miljö, vari han
omplanterats och vars yttre konventioner han anpassat
sig till, men vari han känner sitt jag gå vilse
och utplånas. Arvskiftet efter fadern blir
därför en kärkommen anledning att återknyta
för
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
