Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hägglund, Arne, Den rike ynglingen, anmäld av Holger Ahlenius - Lange, Birgit, De ömtåliga, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bindelserna med hembygden och undersöka
möjligheterna för en verksamhet i dess tjänst.
Konfrontationen mellan denna romantiska
hemlängtan och den sociala och psykologiska
verkligheten i Bure socken är vad boken handlar
om, och utan att uppvisa någon individuellt
fördjupad människoskildring vittnar den om
författarens ganska skarpa blick för det i yttre
mening karakteristiska, för sina figurers
åthävor, skapnad och profil; den ger också en
god inblick i allmän bondepsykologi, i de
motsättningar, tvisteämnen och personliga
aggkänslor, som betinga livet i en svensk lantby.
Jonas reagerar först våldsamt mot arvskäbblet,
mot uppfattningen av penningen som en mätare
på människovärdet. I nästa stund är han
färdig att rannsaka sig själv: är det kanske den
besuttne icke-affärsmannens snobberi och
lättsinne gentemot penningen som tar sig uttryck
i hans avsky för bråket om styvrarna? För att
komma till rätta med detta och andra problem
drar Jonas sig tillbaka till en fäbodstuga i
ut-markerna, och själva ”handlingen” förlöper
sedan i ensliga meditationer, i långa
diskussioner med några av bygdens personnager
samt i en banal men okonstlad kärleksaffär
med fäbodjäntan Ida, en sund bondflicka med
naturligt förstånd.
Det framkommer, att den bondekultur Jonas
drömt om redan befinner sig i upplösning. Det
skinnsömmeri, som till bygdens fromma
bedrivits som hantverk och hemindustri, och som
Jonas’ far Smed-Nils omsatt i stordrift, har lett
till verklig industrialisering, och i dess spår
följer beroendet av konjunkturerna, betonar
Backlars-Erik, den siste genuine bonden och
skogskarlen. Själv får Jonas erfara, hur långt
konfektionskulturen från städerna trängt in
i hemsocknen. Fäbodjäntorna ha för länge
sedan ersatt näverlurarna med grammofoner,
och hans egen Ida önskar intet högre än att
byta ut lantlivets mörker och ensamhet mot
stadslivets fröjder. I det längsta hoppas Jonas
dock att som lärare vid folkhögskolan kunna
rädda något av den försvinnande
bondekulturen. Men någon specifik sådan har aldrig
funnits, förkunnar den gamle cyniske
kraftgubben lantmätare Garstenberg vid det
dundrande tvåmanskalas han bjuder Jonas på. Vad
Garstenberg tänker på med saknad, är
däremot de gamla livsformerna, den
bondekommunism som fick sitt dråpslag med storskiftet
och aldrig mer kan blåsas liv i. Han avskyr
den moderna utvecklingen med dess
nivelle-ring och kommersialisering av bygderna, men
den står inte att hejda; Jonas’ planer äro
därför bara naiv romantik. Skomakare, bliv vid
din läst! Och Jonas’ idéer få sin nådastöt, då
anställningen vid folkhögskolan visar sig
förenad med praktiska svårigheter: en annan har
redan fått ett halvt löfte, och i det
industrialiserade Bure kommer Smed-Nils’ förmögne son,
hur opolitisk han än må vara, att stå som en
representant för arbetsgivarsidan och därför
vara olämplig som arbetarnas lärare och ledare.
Och så får Jonas till sist avskriva sin
vantrevnad och sina förhoppningar och i
stället omplantera sin blivande hustru i den
sydsvenska universitetsstaden och själv resignera
inför en framtid som make och fader samt
enkel nummerkarl och arbetare i filologiens
vingård.
Bokens titel rymmer en dubbel ironi. Om
Jonas för sin utkomst varit tvungen att antaga
vad arbete som stod till buds, hade allt varit
enklare. Bara den rike har råd att komplicera
tillvaron, men å andra sidan är det svårare
för den förmögne än för någon annan att
göra sig fri från redan inkörda hjulspår;
mer än någon annan är han etiketterad och
inlagd i sitt bestämda fack i samhället. Men
problemet är inte desto mindre allvarligt nog
och i vårt land ständigt aktuellt; som det här
är ställt har boken blivit en kärv kritik av
såväl den romantik, enligt vilken landsbygden
är mindre hemfallen åt den mänskliga ondskan
och den ofrånkomliga utvecklingen än
städerna, som just denna ondska och denna
utveckling. I den demokratiens självbesinning
som i dessa tider göres oss behov borde Arne
Hägglunds böcker få vara med på ett litet
hörn; de ha härvidlag sitt ord att säga.
Holger Ahlenius
Kärlek i omstörtningstid
BIRGIT LANGE: De ömtåliga. Fritzes. 6: 50.
I vår senaste litteratur, ymnig som en
urskog men trots allt värd att tränga in i genom
det myckna bråtet, har framträtt en grupp
analytiska romaner, där moraliska och
psykologiska problem behandlas. Det är
företrädes
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
