- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1940 Årg. 9 Nr 1 /
70

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hirdman, Maj, Vingar mot ljus; Starfelt, Viveka, Silverbröllop; Stubbendorff, Lisa, Sommaren och hösten, anmälda av Johannes Edfelt - Harrie, Ivar, Sju grekiska sagor, anmäld av Gustaf Lundgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

medelpunkt i en kort, förvirrad och splittrad
tillvaro. Någon gång handla de om
kärlekslycka, och någon gång avhandla de på ett
förunderligt rörande och naivt sätt barnets
situation i en vrång värld.

Allt detta är berättat på ett sätt, som
håller intresset vid makt; och åtminstone i ett
fall — nämligen i berättelsen ”Mrs Wilsons
kärlek” — röjer författarinnan skarpblick och
lejonklo. Det är en både genomskådande och
inträngande studie inte bara i amerikansk
mentalitet i allmänhet utan i en alldeles
spe-ciell art av kvinnlig psyke. Skall man till sist
komma med pekpinnen, så gäller det endast
ett par bagateller: ”Sapfo” heter det, eller
”Sappho”. Och ”stimulantia” är utan tvekan
pluralis.
■ *

; Viveka Starfelts roman ”Silverbröllop”
i— opus 2 i hennes produktion — står
måhända på gränsen till det slags litteratur, som
man kunde kalla ”läsning för fruntimbret”.
Det är intet fel på föredragets schvungfulla
stilisering; författarinnan röjer vidare en
nyter och vaken uppfattning av miljöer och en
inte - oäven färdighet att skildra icke alltför
komplicerade människor och händelseförlopp.
Huvudpersonen i hennes roman är en fru
Morton, hypokondrisk och i sin egocentricitet
tyrannisk moder till tre mer eller mindre
lyckligt och akademiskt utbildade söner och en
sensibel dotter. Miljön är tydligen skånsk,
kanske Hälsingborg, kanske Landskrona, inte
vet jag. Berättelsen, som flyter oljat och raskt
fram, omspänner alltså den mortonska
familjekretsen med allt vad den rymmer av kuschad
patria potestas, nazistisk slyngelaktighet och
alkoholistisk studentnervositet. Över denna
borgerlighet, som knappast är mer än en kuliss,
tronar i magnifik självtillräcklighet och
ängslig vakthållning kring sitt matriarkat denna
fru Morton, som har drag både av polyp och
tragisk hjältinna. Silverbröllopet blir kulmen
i hennes liv, där förljugenheten slår rekord.
Den ledigt berättade historien skall säkerligen
finna många tacksamma läsarinnor, framför
allt av den sort, som kunde benämnas
halvradikaler. Den rappa och flytande
berättarstilen gör boken mycket lättsmält, men vad
man framför allt önskade är att denna
författa

rinna ville visa, om hon kan ta på sig andra
uppgifter än den habila följetongistens.

*



Lisa Stubbendorffs ”Sommaren och hösten”,
anmälaren veterligt ett förstlingsverk, är en
liten studie i hämmat kvinnligt själsliv. Också
här är bakgrunden sydsvensk och i detta fall
lantlig. Den kvinnliga personen är en skygg och
bunden varelse, en människa med ”komplex”
och livsångest. Hon tror sig en tid finna
förlösning i ett kärleksförhållande, men då det
brister, känner hon det, som om hon stod
”ensam och värnlös utan kläder i kall blåst”.
Hon är ett barn av en kanske något anfrätt
ätt, och sjukdomsfrön gro också i hennes egen
jordmån. Man lämnar denna varelse i en av
hennes livs prövningsstunder, och berättelsen
mynnar ut i ett frågetecken. Med ett
frågetecken ville man också avsluta reflexionerna
över denna författarinnas kvalifikationer på
skönlitteraturens område. Hon förfogar utan
tvivel över en mjuk och ganska graciös
for-muleringsförmåga, som framför allt lyckas
bra med att återge rustika dagrar och
stämningar. Men det vill ju sist och slutligen också
annat till för mogenhetsexamen i författarens
svåra och krävande yrke. Johannes Edfelt

De odödliga sagorna

IVAR HARRIE: Sju grekiska sagor. Gebers.
7: 50.

Stundom dyker den åsikten upp, att det inte
finns något ”allmänmänskligt”. Den är kuriös
och mycket anfäktbar. Greker och hottentotter,
germaner och eldsländare ha dock samma
biologiska organisation, och det ligger ingenting
orimligt i tanken, att denna organisation är
förknippad med en själslig struktur, som också
är allmänmänsklig. Moderna etnografer ha
påvisat, att människosläktets första kultur är
likartad, företer samma former och samma
stil över hela jordytan. Även sago- och
mytforskningen stöter på det allmänmänskliga.
Thomas Mann talar på ett ställe i sin
Josefs-roman om ”hjärtats urgamla sed”. Sagorna
handla just om hjärtats urgamla sed och
hjärtats urgamla lagar. De giva, liksom de äldsta

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 01:09:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free