Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg: Motgångens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR SVANBERG
MOTGÅNGENS HJÄLTE
Det finns två slags hjältedyrkan. Det
vanligaste slaget är den hjältedyrkan, som ägnas
framgången. Framgången har alltid haft lätt
att få lovsånger. En del lovsjunger den mot
kontant betalning, andra av rädsla, andra åter
för tillfredsställelsen att vara på den rätta sidan.
Om med dikt menades lögn, vore maktens
lovsångare verkliga diktare. De är ej diktare
utan smickrare. Inte ens det grövsta smicker
föraktar de. Men smicker kan sällan dölja den
nakenhet, som skall skylas.
Ett nästan rörande exempel på smickrets
vanmakt är den hyllning, som biskop
Gregorius av Tours ägnade Klodvig, det
storfran-kiska rikets skapare. Klodvig utvidgade sitt
rike genom en rad kupper, den ena
samvetslösare än den andra, Gregorius accepterar dem
utan att blinka såsom gudsdomar. Så här
berättar han om Klodvigs åtgöranden för att bli
herre över ripuarierna. Ripuariernas konung,
Sigibert, var gammal. Till hans son Kloderik
sände Klodvig ett bud och antydde, att den
gamles död inte borde dröja länge. Kloderik
lät mörda sin far och öppnade till tack för
hjälpen sin skattkammare för Klodvigs
sändebud. Men sändebuden högg ned Kloderik, när
han böjde sig över sina skatter. Så föll han,
säger Gregorius, i den grop han grävt åt sin
fader. Gregorius berättar därefter, hur Klodvig
förmår ripuarierna att bli hans undersåtar:
”Då Klodvig hörde, att sonen var dödad
liksom fadern, skyndade han till deras land,
kallade tillhopa allt folket och talade så: ’Hören
vad som hänt. När jag seglade på
Schelde-floden, påstod min släkting Kloderik inför sin.
fader, att jag traktade efter dennes liv. Fadern
flydde nu undan genom Bukoniaskogen; strax
sände Kloderik ut mördare och lät slå ihjäl
honom. Men han själv föll för okänd hand, när
han genomsåg sin faders skatter. Jag är
oskyldig till detta dåd, ty huru skulle jag kunna
utgjuta mina fränders blod. Det vore ju en
gudlös gärning.’”
Gregorius kan inte dölja, att hans hjälte är
en hycklare. Inte desto mindre säger han
troskyldigt, att Klodvigs framgångar var lön för
Gudi behagliga gärningar:
”Varje dag lät Gud Klodvigs fiender falla
i hans hand och ökade hans konungadöme till
lön därför, att han vandrade med rätt hjärta
inför Herren och gjorde, vad som var
behagligt i hans ögon.”
•Ä-
Lovsånger till framgångens ära har sällan
annan framgång än ögonblickets. De lever
inte länge. Ja, man kanske vågar säga, att de
lever kortare, ju långvarigare den framgång
blir, som de besjunger. Fast detta kan låta
underligt, är det egentligen helt naturligt. En
hjälte, som lyckas, lyckas fullständigt, upphör
att vara hjälte. Han blir härskare, makthavare.
Sin makt kan han mäta i siffror, siffror på
bajonetter, siffror på underdåniga millioner,
siffror på kvadratmil. Och inför siffrorna
bleknar poeternas lovord.
763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
