Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg: Motgångens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTGÅNGENS HJÄLTE
Sårad, febersvettig, i förtid grånad,
drömmer Karl natten före Poltava, att en rad
hånfullt fnissande gestalter passerar hans plågors
läger. Sist kommer tsar Peter. Han hånar sin
fiende, som tror sig med en handfull folk och
ett par kanoner kunna förinta österns massor.
Peter föraktar sitt myller av undersåtar, de är
tjuvar och försupna stackare, de är ingenting
värda var för sig, men de är plankor och spikar,
som han bygger ett stort skepp av, ett rike
för årtusenden, som millioner skall välsigna.
Karl väcks till striden, men drömmen och dess
utmaning förföljer honom och han svarar:
”— Mitt folk, — sade han, — är för litet
att bygga ett stort rike, men stort nog att
bygga stora människor. Hvad är ett rike? En
tillfällighet, en vidsträckt jordegendom med
fästningar vid utgårdarna. Mäklande och
slagsmål flytta gränserna. Än sedan, tsar, om du
har makt öfver millioner, men icke öfver dig
själf? Herren Gud kan så beställa, att man en
gång föga spörjer efter staterna, men dess mer
efter de enstaka människorna. Om jag besegrar
dig, fattar hela ditt skepp eld och blir aska blott,
men om du nedhugger mig och mina män,
fullbordar du därmed endast mitt verks seger.”
Sällan har en diktare så djärvt hävdat
kvalitetens värde och kvantitetens värdelöshet.
Millionernas storhet dyrkades inte av Heidenstam.
Tegnérs generation hade åtminstone den
trösten att ge åt nederlagets män, att de
kämpade för eviga värden. En sådan överjordisk
revansch kan Heidenstam inte lova.
Nederlagets skönhet måste vara sin egen belöning.
”En belönad hjälte”, säger han på ett ställe,
ӊr en neutraliserad kraft, ett oting, ett
ingenting. Hans ansikte förskönas icke av stolt burna
oförrätter och han blir människorna likgiltig.
En hjälte, som ligger utarmad, övergiven och
dräpt, först honom vill jag kalla en sann hjälte.”
Hjältedyrkan är här driven till sina yttersta
konsekvenser. Den har nått ödsliga vidder, där
det inte är sunt att vistas länge. Men det finns
så få riktigt sunda skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
