Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Geddesyxan och kulturen
Det är klart, att den enorma ökningen av
försvarsutgifterna måste göra staten snål på
anslag till andra ändamål, som icke te sig för
dagen lika absolut nödvändiga. Kulturbudgeten
har fått vidkännas kraftiga nedskärningar, som
i vissa avseenden måste bli kännbara intill det
katastrofala utan att därför vinsten för statens
del blir av större praktisk betydelse. När
finansministern stryker ett par tusen här och
några tusen där på anslag till bibliotek,
forskare, museer och skönlitterära författare visar
han sin goda vilja till sparsamhet. Inalles får
han kanske ihop någon million, en droppe
i havet, men där hans blåpenna gått fram
sprider den nöd, misströstan och grämelse.
Kulturens folk ha inte stora anspråk på livets
goda, varken i freds- eller krigstid, det
erkännandet får man nog ge dem. De begära blott
att få de materiella minimifordringarna
uppfyllda, så att de kunna föra vidare ett arbete,
som de tillmäta aktuell betydelse i ett evigt
sammanhang. Som vi tidigare skrivit här: det
är brist på logik att i första hand ta pengar
till upprustningen från kulturen, som är
blomman av den frihet och det välstånd
upprustningen har till uppgift att försvara. Är
det de maktägandes mening att skönlitterära
författare och konstnärer förverkat sin rätt
att fortsätta sin skapande verksamhet i och
med att landet råkat i krigsfara? De av dem
som hittills uppburit små statsanslag för att
kunna leva utan alltför hårt beroende av att
fabricera tillfällighetsprodukter i den stora
publikens smak behöva dessa anslag ännu
mera nu, när marknaden försämrats genom
krisläget. När staten ändå måste låna för att
hålla sig flytande, vad spelar det då för roll
om den lånar hundratusen mer eller mindre?
Däremot spelar det en avgörande roll om
några förtjänta författare mer eller mindre få
bättre möjligheter att skriva, om forskare
kunna fortsätta sina undersökningar och
bibliotek och museer göra de inköp av vilka
författare och konstnärer delvis skola leva och
genom vilka landets befolkning skall få näring
för sina själar.
Man kan i detta sammanhang citera följande
nyss införda notis i Times Literary
Supplement:
”De offentliga biblioteken ha redan i viss
utsträckning blivit lidande genom kriget, och
deras inköpsanslag ha nedskurits. En vädjan
att bibehålla dessa anslag har av National
Book Council riktats till de kommunala och
statliga myndigheter, som ha ansvaret för dessa
ting. Ingenting kunde vara mera ödesdigert för
oss som nation eller mera säkert leda till vår
undergång än ett utarmande av vårt kulturella
och konstnärliga liv, heter det i skrivelsen.
Böcker behövas nu mer än någonsin, delvis för
att skänka den andliga vederkvickelse, som för
närvarande är den enda rekreation många
människor ha råd eller tillgång till, men
framför allt för att tillhandahålla den kunskap,
förståelse och inspiration, som äro absolut
nödvändiga för demokratiens bestånd.”
Framställningen är undertecknad av Sir
Arthur Eddington, mr John Masefield, doktor
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
