Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Hans namn är legion - Uppvaknandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
HANS NAMN ÄR
LEGION
Två fragment ur en roman från 1920-talets
München
UPPVAKNANDET
Det var ett uppvaknande som alla andra
sedan veckor, sedan månader.
Han hade legat i sömnens grotta eller
rättare: han hade varit denna grotta, denna svarta
ihålighet, detta opersonliga rum för underligt
belysta, molnigt vältrande och skiftande
bildfragment. Det var ett virvlande töcken som
jagat genom hans själ, meningslöst och utan
sammanhang efter vakenhetens måttstock,
omöjligt att fixera, att fasthålla i minnet och ändå
verkligare än den gemenliga verkligheten genom
detaljernas intensitet, genom en sekundsnabb
konkretion, som visserligen genast utplånades
men under ett tidsmoment av omätbar korthet
överträffade alla det vakna livets bilder i skärpa
och realitet. Fasan dominerade nästan helt och
hållet detta nattliga drömliv, och hans hjärta
skulle ha stannat, han skulle ha dött av
förskräckelse, om icke växlingen hade varit, den
oavbrutna förändringen, som icke tillät ett
intryck att djupna, att mogna, att förankras
i tiden och föra sitt verk till slut. Vad var det
han såg? Underjordiska tunnlar, där
lokomotiven kommo störtande med dånande
gap
skratt, bomber, som exploderade, folkmassor,
poliskedjor, ryttare, som sprängde genom
staden och sutto så högt till häst i sin väldighet
att de voro jämnhöga med katedralernas spiror,
sfinxer, som reste sig från marken, trätempel,
vilka slickades av eld och vajade av och an
på sina pålar över ett slemmigt vatten,
sten-beläten, på vilka det stod skrivet: uråldrig,
uråldrig, gator blindare än döden, öppna
platser, sorgsnare än öknar, och
människo-tomma, gigantiska banklokaler, där sedlarna
sakta prasslade i kassaskåpen, där guldmynten
klirrade av sig själva och det ändå rådde en
ohygglig, numinös tystnad ... Nej, detta
mekaniska uppräknande av enskildheter ger intet
begrepp om en verklighet, som icke var ett
efter- eller bredvid-vartannat utan ett i- och
om-vartannat av skräckens förvandlingar. Den
fasa som varje ting utströmmade, även sådana
vilkas alldagliga funktion kunde tyckas
fullkomligt harmlös, den skulle ofelbart ha dödat
honom, om icke de former under vilka den
framträtt hade ägt denna flyktighet, denna
fladderaktigt karaktärslösa ostadighet, som gav
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
